Category Archives: Utflykter/Vandringar

April vintern

För några veckor sedan, när våren var på väg, kom helt plötsligt en snöstorm istället för vårregn. Istället för att sommargrönskan slog ut så lade sig ett tjockt snötäcke över landskapet!
Jag hade tänkt mig en vårvandring denna helg – men nu var det bara att bära upp skidorna från förrådet igen och tänka om!

Jag startade turen i Ånnaboda, och åkte norrut på Kilsbergsspåret. Spåret brukar spåras – men denna dag var jag först ut 🙂 Hallå – vart är alla elitskidåkare som brukar träna här egentligen!? Snötäcket varierade lite, mellan 20 och över 35 cm kramsnö, lite beroende på hur det blåst kanske. Gissar att det var djupare dagen innan temperaturen började stiga. Vädret var fint, rätt som det var kom en snöby och fyllde på snötäcket ytterligare. Blev nästan översnöad och fortsatte framåt. Hade max fäste och inget glid. Det var roligt, men gick inte direkt snabbt för mig. Det var mer att gå på skidor än att. Eller att släpa sig fram. Svängde av mot en grusväg, för att komma till en väg där jag tidigare sett ett traktor eller bilspår det skulle gå att åka i. Det kändes lite som att jag bara stod och trampade när snön var som tyngst, men i spåret på grusvägen gick det ungefär 5 gånger snabbare. Hade helt plötsligt lite glid också.

Gled ner till Storstenshöjden och bytte till torrt underställ, torra strumpor och skor under ett altantak och fortsatte till bussen hem. Hade varit roligt att försöka bestiga Storstenshöjden men energin började ta slut.

Nedan är ett litet galleri med några bilder från turen.

Decemberbäcken

Dags för en ny vandring. Fortsätter på temat att följa skogsbäckar i detta inlägg. Dels för att jag själv tycker det är intressant, och att leta nya intressanta fotomotiv. Projektet för denna vandring var att gå lite utmed en skogsbäck, och följa några tillflöden upp och ner, för att se vad man hittade.

Det var ganska långt att gå fram dit. Till slut fick jag syn på en sjö med liten skogsbäck jag skulle följa för att komma ner tillhuvudbäcken. Efter ytterligare några kilometer på en skogsväg kom jag in i vildmarken. Marken var frusen, men lyckades få in vatten i kängorna ändå.

Jag följde skogsbäcken ner till den lite större skogsbäcken jag skulle följa uppåt. Där har jag tagit en av mina bästa vinterbilder. Idag var ljuset inte lika intressant, jag småfrös och hade ingen större lust att vänta två timmar på att ljuset kanske skulle bli intressantare.

Tidigare har jag följt bäcken nedströms. Nu testade jag följa den uppströms istället.
Omväxlande barrskog och mindre forsar, varvat med mindre mossar. Vid utflödet från en tjärn satt en strömstare och fiskade. Därefter svängde jag av för att följa ett av bäckens tillflöden, för att upptäcka lite nytt.

Det började skymma och bli ganska coolt ljus ju längre upp i skogen jag kom.
Till sist rann den lilla bäcken ut från en sjö, en av källsjöaarna, här hade lokatten gått före. Spännande. Vet att även kungsörn observerats i området.

Äventyr på bergslagsleden

Här kommer en liten vandringsrapport från en tur på Bergslagsleden jag gjorde tidigare i Augusti i år. Förra året gick jag del ett och en del av del två på leden. Det finns att läsa om  på https://www.eaphotography.se/2020/08/18/bergslagsleden-etapp-tva-del-ett/

Men nu var det dags att upptäcka lite nytt, åka till Kopparberg City och fortsätta på leden där jag slutade förra gången, någonstans utmed sjön Ljusnaren.

Stigen kantades av mängder av blåbär. Helt plötsligt ropar även smålommarna från en tjärn “Här är vi! Välkommen till vildmarken!” typ.

Strax efter Stjärnfors började stigen gå uppåt, sakta men säkert. Molnen började samlas på himlen. Höjderna började märkas och påminde mig lite om landskapet i Jämtland och dalarna. Inte som kalfjället alltså, men höjderna.

Vid en sjö, innan den del av leden som brukar sägas vara den tuffaste tog jag lite rast och gjorde turens andra fågelobservation: Storlom. Nu blev jag nyfiken om nästa fågelobservation skulle bli typ Jättelom, eftersom jag sett smålom strax innan. Dessutom var det färska bäverspår utmed sjökanten, alltid spännande, men ingen som var ute vad jag kunde se.

Uppåt uppåt, sen ner igen, för att fortsätta uppåt. Slinrande stigar, grusvägar , skog och hyggen. Molnen började dra ihop sig och mullra.
Vid utsiktstornet vid Mackarsberg kände jag mig lite jagad av åskvädret. Gillar inte riktigt att vara på högsta punkten när det åskar och skyndade mig vidare. Regnet ändrade riktning när regnkläderna åkte på..

Nu var det inte så långt kvar till Kindla Naturreservat. Strax innan mötte jag några som slagit läger vid en tjärn strax innan Kindlahöjden. Stannade och pratade lite. Det blixtrade över tjärnen men ovädret höll sig på avstånd och jag fortsatte upp mot höjden dit jag tänkt gå.

Slog läger vid vindskyddet bredvid utsiktstornet. Det regnade en del. Det var fantastiskt att se regnet, solnedgången och åskvädret från utsiktstornet. Åt kvällsmat och lade mig efter att solen gått ner. Var det en björn som brummade? Vet inte vad det var jag hörde. Inget djur kom och nosade, men läst att andra sett björnspår i området. Vaknade mitt i natten och gick upp i tornet igen. Ugglor hoade inifrån skogen samtidigt som stjärnfall korsade himlen.  Sov lite till innan solen gick upp, åt pannkakor till frukost och fortsatte sen.

Det var halt på morgonen ned för höjden. Fyllde på vattenflaskan i ett vattenfall. Konstaterade att jag vill vandra mer här i Kindla området, men energin skulle räcka för ytterligare några mil denna dag så gjorde inga längre avstickare.

Så småningom kom jag in på etapp tre. Det blir lite småtufft att vandra när man nästan glömt bort att sova. Ibland var leden ganska igenvuxen och blöt av morgondagg och gårdagens regn. Fick sjöar i skorna. Solen började värma. Delar av denna etapp var spännande, andra kändes mer som en transportsträcka jag hellre hade sprungit för att komma fram snabbare – men inte idag med tung ryggsäck. En av ledens höjdpunkter var höjden med hygget som gav utsikt över sjön Usken. Området innan Usken var typ jordbruk neller betesmark nånting, och hade säkert varit roligare att gå om det inte vore för ett begynnande solsting. Här hade det varit skönt med solglasögon. Badade i sjön innan jag tog bussen hem från Mårdshyttan. Det var en bit kvar till etappmålet men sparade det till en annandag.

Denna tur blev ca 53 km lång 1150 höjdmeter backig, fördelad på 2 dagar.

Jag gjorde ett bildspel från turen, på 53 bilder, en bild per kilometer som en timelapse ungefär. Det finns att titta på här om det funkar:

 

En annan bäverbäck

Sommar, värme och svärmande myggor.
Dags för ännu en hajk med övernattning. Stegen gick nu mot ett område jag inte varit i så mycket innan, som kallas Fasaskogen, för att utforska en bäck i området jag inte sett alls tidigare.

Vägen dit gick på grusvägar först. När solen började gå ner bytte jag om till långärmat, så myggen inte skulle komma åt att bita lika bra. Där bäcken korsade vägen tog jag av rakt in i skogen och följde den nedströms.

En bit ner rann bäcken ut i en bredare bäck, som längre ner visade sig vara en bäverdamm. Det gällde att vara stadig på fötterna här, bäverdämd skog i mossig och blockig terräng. En regnskur passerade, en bäver plaskade och det första hjortronet hade mognat.

 

En midsommardagsnatt

Det har nog börjat bli som en tradition att sova ute en natt kring midsommar – för att fotografera. Så blev det i år. Och så bar det av mot ett av mina “vanliga” fotoställen. Kom iväg i skymningen. Väl framme vid lägerplatsen började ljuset övergå till det blå samtidigt som moln rullade in över himlen.

Soluppgången blev mulen. Men vindarna höll mygg och knott på behörigt avstånd. Men lite djur fick jag se. Mötte bland annat en älg på en mosse intill.

En två mossars promenad på tre mil

Sommaren är här. Solen så värmande.
Vindarna svalkar. Gräset så grönskande.
Träden viskar. Sommaren så välkomnande

Under denna vandring gick jag inte bara över mossar, som rubriken kanske antyder. Men det var nog just de två mossarna som var bland de mest intressanta under de dryga tre milen jag gick. En vandring som avslutades med ett svalkande bad i en sjö.

Den första mossen har jag bara vandrat över under vinter, förvinter och vårvinter. Har  fått för mig att den ån jag följt då varit kraftigt uppdämd. På vissa platser utmed ån är det tuvor höga upp till knäna att navigera mellan. Tittar man noga mellan dem ser det ut att ha runnit vatten där. Vet inte om det stämmer. Första gången jag var här trampade jag igenom isen vid en bäverdamm, och på hemvägen fick jag skrapa frost från kameralinsen. Men nu var det sommar och inte lika kallt. Dessutom höll vindarna myggen och knotten på säkert avstånd.

Efter att ha passerat ut från denna mosse åt jag lunch, innan det var dags att passera Stråsjöbäcken där vattnet från båda mossarna rinner ihop. Därefter var det bara att leta sig ut på nästa mosse, Trangärdets naturreservat.

Jag har kommit att gilla det här området mer och mer. De vidsträcka mossarna, tjärnarna och den blockiga terängen med sin fritt växande skog. Jag såg inga djur, kanske en mus som sprang i gräset. En del fåglar såg jag. En trana bland annat. Och däreter badade jag i en fin sjö.

Ravinen med mossa, is och höga träd

Lördag. En helgdag med soligt väder. Ett värmande solsken. Inte så jobbigt hett som det kan bli senare under högsommaren. Fläktande och svalkande vindar. Det visade sig bli en bra dag för långvandring.

Stigarna kantades av vårblommor. Mellan träden låg de sista snödrivorna kvar. Stigarna och vägarna tog mig till en ravin. I ravinens övre del, hittade jag en tvärbrant bergvägg med isen hängde kvar. Häftigt! Som en liten glaciär efter vintern. Smältvattnet anslöt till ett mindre vattendrag som flöt ut i sjön strax nedanför. Ett svanpar och några andra sjöfåglar patrullerade vattenytan när jag passerade.

I andra änden av sjön studsade vattnet ut genom öppningen i en stor fördämning. Det syntes att även bävrar varit här och byggt, det låg även lite färska gnag intill.

Bäcken forsade vidare utför ravinen. Genom mindre forsar och olika dammar. Tills den stillade sig och fortsatte genom några bäverdammar i bäckens nedre lopp.

En spännande bäck, jag gärna försöker återkomma till.

 

 

 

 

Älgtjärnarna

Ny månad nya äventyr. Månadens första äventyr gick mot ett av mig tidigare obesökt naturreservat; Älgtjärnarna.

Vägen dit var kantad av brusande bäckar och blåsippor. Det satt ingen skylt som markerade att det var naturreservat utmed vägen, så här var det bra med karta.

Väl framme vid naturreservatet följde jag den bäck som rinner ut från Älgtjärnarna längre upp. Det visade sig vara en väldigt intressant skog. Höga träd, granar bredvid tallar, backe upp och backe ner. Ibland sol, ibland snöstorm.

På vägen ner genom skogen från Älgtjärnarna gick jag på lite upptäcktsfärd.
Uppe vid bergstopparna drog en snöstorm fram. Vid en utsiktsplats var det fri sikt ut mot Kvarntorpshögen 25km bort. I mitten av skogen var  det något bergsbrott och ett övergivet gammalt torp. Korsordstidningarna under altanen var från år 1975. Undrar vad som hänt här.

Detta blev en riktigt mysig promenad. Hit hoppas jag återkomma fler gånger.