Category Archives: Utflykter/Vandringar

Ravinen med mossa, is och höga träd

Lördag. En helgdag med soligt väder. Ett värmande solsken. Inte så jobbigt hett som det kan bli senare under högsommaren. Fläktande och svalkande vindar. Det visade sig bli en bra dag för långvandring.

Stigarna kantades av vårblommor. Mellan träden låg de sista snödrivorna kvar. Stigarna och vägarna tog mig till en ravin. I ravinens övre del, hittade jag en tvärbrant bergvägg med isen hängde kvar. Häftigt! Som en liten glaciär efter vintern. Smältvattnet anslöt till ett mindre vattendrag som flöt ut i sjön strax nedanför. Ett svanpar och några andra sjöfåglar patrullerade vattenytan när jag passerade.

I andra änden av sjön studsade vattnet ut genom öppningen i en stor fördämning. Det syntes att även bävrar varit här och byggt, det låg även lite färska gnag intill.

Bäcken forsade vidare utför ravinen. Genom mindre forsar och olika dammar. Tills den stillade sig och fortsatte genom några bäverdammar i bäckens nedre lopp.

En spännande bäck, jag gärna försöker återkomma till.

 

 

 

 

Älgtjärnarna

Ny månad nya äventyr. Månadens första äventyr gick mot ett av mig tidigare obesökt naturreservat; Älgtjärnarna.

Vägen dit var kantad av brusande bäckar och blåsippor. Det satt ingen skylt som markerade att det var naturreservat utmed vägen, så här var det bra med karta.

Väl framme vid naturreservatet följde jag den bäck som rinner ut från Älgtjärnarna längre upp. Det visade sig vara en väldigt intressant skog. Höga träd, granar bredvid tallar, backe upp och backe ner. Ibland sol, ibland snöstorm.

På vägen ner genom skogen från Älgtjärnarna gick jag på lite upptäcktsfärd.
Uppe vid bergstopparna drog en snöstorm fram. Vid en utsiktsplats var det fri sikt ut mot Kvarntorpshögen 25km bort. I mitten av skogen var  det något bergsbrott och ett övergivet gammalt torp. Korsordstidningarna under altanen var från år 1975. Undrar vad som hänt här.

Detta blev en riktigt mysig promenad. Hit hoppas jag återkomma fler gånger.

Januari Vintern

Så kom den till slut. Vintern. Och så tillräckligt med snö för att det skulle gå att åka skidor. Natten innan jag skulle åka regnade det. Typiskt!
Chansade på att det skulle gå ändå. Uppe vid Ånnaboda låg snön fortfarande kvar.  Temperaturen höll sig strax över noll, varmt och skönt.

Startade middagstid vid Ånnaboda och åkte en runda på lite drygt tre mil.
Nedan är några bilder jag  tog under turen.

 

Tranorna vid Kvismaren

Så här års brukar det samlas många tranor kring fågelsjön Kvismaren, de äter av spillsäden på fälten och tycker det är bra att övernatta ute i sjön. Tills första frosten kommer, för då brukar de fortsätta söderut.

Jag behövde inte cykla långt för att se de första flyttfågelstråken komma flygandes genom den intensiva solnedgången.

Väl framme var det bara att tvärnita och rota fram teleobjektivet ur ryggsäcken.
Ett fint skådespel att se alla fåglar flyga in för landning. Åkte hemåt först när det blev för mörkt för att se.

 

 

Kanothajk på Nittälven

I slutet på vandringen Bergslagsleden, etapp 2 såg jag att man kunde hyra kajak i Kopparberg och idén till en annan tur började ta form. Nittälven som rinner ut på andra sidan sjön har jag varit nyfiken på ett tag.

Efter några veckor var det dags att börja packa. Vad skulle jag ta med och vad skulle få plats. Kände mig resfebrigt halvdäckad av värmen! Ska man paddla kanot brukade det funka att packa i vandrarryggsäcken och häva i, men i en kajak, hm.  Packade ihop lite grejer, för att åtminstone få med något, i mer eller mindre vattentäta påsar i en bärkasse. En del påsar visade sig vara vattentäta och andra gick sönder, alltid spännande att testa sig fram. I en kylväska med frysklamp fick pastasallad sin plats. Nötter i en burk att mumsa på. Några flaskor vatten, samt resorb vätskeersättning är bra i värmen har jag lärt mig. Struntade i liggunderlaget och frukosten den glömde jag, men köpte med en påse gott och blandat på tåget för att kompensera upp. På turer över natten känns det lättare att bara ta med färdiglagatför mig istället för friluftsköket. Nu visade det sig även vara snustorrt i markerna, så ingen eld. Behövde inte frysa heller.

Efter lite resfeber kom jag iväg till slut. Kajaken hyrde jag hos Vöks Outdoor vid Djäkens badplats. Otroligt bra service.

På väg över ljusnaren mot älvens utlopp flög en fiskgjuse och patrullerade. Vid andra sidan sjön jagade mindre rovfåglar insekter. Systemkameran fick vänta tills sjövanan infunnit sig. Älvens första del innan utloppet, eller efter beroende på vilket håll man kommer från så klart, bestod av mycket mossar eller träsk blandat med lövskog, här verkade bävern trivas. Första strandhugget gjorde jag vid Nittbo, som även hade en häftig bro, vindskydd, utsikt mot en mosse mm. Fortsatte uppströms.

Efter en avstickare ner till Salbosjön genom ån Lilla Nitten och tillbaks hörs ett oväntat ljud. Över axeln skymtade en tuffande motorbåt svänga in i ån jag precis kommit ut. Det hade blivit spännande med ett möte i den mindre ån..

Fortsatte paddla uppströms. Tyst igen. Inte helt kompis med kajakens rodersystem, fällde upp det. Längre upp ändrade älven karaktär, till mer trolsk djungel. På en del sandbankar hade djur varit uppe och traskat.

Ännu längre upp kom även spår efter senaste blåsvädret. Precis att jag kom under.. Vid nästa hinder, var det förutom vindfället en minifors, såg det ut som just då. Vid en andra eller tredje titt hade det säkert varit buslätt att passera, men började känna mig trött och solen började gå ner. Bestämde mig för att vända tillbaks till vindskyddet Nittbo. Jag hade pannlampa ifall att det skulle bli mörkt.

Det gick snabbare att paddla nedströms. Mycket snabbare. En fågel flög över älven. En bäver dök med ett plask, råkade ju bara skramla lite med paddeln för att byta till  kameran. Typiskt. Svish så är jag helt plötsligt tillbaks vid Nittbo.

Käkade lite pastasallad och väntade på mörkret för att spana efter vintergatan, den borde ju synas så här ute i vildmarken. Hade glömt packa ner strumpor, men det funkade attt gå runt barfota. Ett par stjärnfall blixtrade, några satteliter gled förbi högt upp. Efter att ha fotat lite kröp jag ner i sovsäcken, knölade ihop vindjackan som kudde och sov en stund. Vaknade till en dimmig morgon över älven med ljud från smålom, tranor, kanadagäss, änder och andra djur som prasslade och lät.

Rullade ihop sovsäcken, packade och tog en klunk vatten till frukost. Fotade lite från vandringsleden som passerade, fick syn på ett par änder i dimman. Paddlade uppströms en bit för att spana efter fåglar och bävrar. Smålomens läten flyttades bara längre o längre bort. Hm. Gled nedströms istället utmed den spindelnätsförsedda älvkanten. Vidare i soluppgången. Bakom mig hade jag dimbågen som bildas när solen lyser in i stora dimmoln.

Gick iland på Prästön mitt i Ljusnaren och åt lite mer pastasallad. Njöt av sista semesterhelgen innan turen avslutades vid Djäkens Badplats. Det här var första gången jag paddlade kajak på några år, första gången själv. Vanlig kanot har jag paddlat desto mer i Hjälmaren tillexempel. Minns även en kanottur från Skäckerfjällen.

I Nittälven kändes det långsamt att paddla uppströms, för mig, men supersnabbt nedströms. Det kanske går snabbre när man fått in vanan, men om jag ska paddla fler gånger, vilket jag hoppas, får det bli några extra pass på gymmet innan, eller se om man kan bli utkörd och börja uppströms, en bit upp i vildmarken alltså. Det finns en del platser längre upp som verkar väldigt spännande att utforska.

I inlägget ovan är lite bilder men inte alla. I videoklippet nedan är ännu fler och även lite rörlig bild och smålomenns skriande läte i dimman.

 

 

Bergslagsleden Etapp två (del ett)

Det här är fortsättningen på mitt förra inlägg då jag gick Bergslagsleden etapp ett.

Efter att ha övernattat vid nära Gillersklack låg dimman tät i dalarna nedanför höjden. Höjderna intill lystes upp av solen allteftersom den steg.

Utsikt från Gillersklack

De första kilometrarna av leden kändes lite småtrista. Kurvig grusväg, nedförsbacke och tät skog. Nedanför höjden kom jag ut på ett hygge, nu kändes det lite luftigare. Men fuktigt och blött i morgondaggen.

En av ledens höjdpunkter var vid Finngruvan. I koppargruveområdet har malmbrytningen skett under 1700 talet bland annat, enligt bergslagsledens hemsida. Från kanten av gruvfältet har man panoramautsikt över landskapet intill.

Därefter gick det nedåt, på olika stigar. När leden närmade sig Kopparberg började landskapet ändra karaktär, till tallhedar på sandigare mark fick jag intrycket av.

Vid Djäkens bygge och badplats åt jag lunch. Noterade även att man kunde hyra kajak. Vilket senare gav mig en ide för en annan tur. Efter att ha ätit fortsatte jag  på leden en bit till innan kursen ändrades mot Kopparberg City och hemresa.

Kajak paddlare

 

Bergslagsleden etapp ett – Några intryck

Äntligen dags för en ny vandring. Äntligen en “ny” skog. Spännande och roligt. Från Kloten och till Gillersklack hade jag tänkt gå, men hade inte riktig koll på hur lång tid det skulle ta. Det brukar ta lite längre tid genom nya okända marker.

Några vyer i början av leden:

Leden gick genom trolska och varierande skogar, även på grusvägar . Här och var syntes spår efter tidigare bebyggelse, ruiner, odlade marker och stenmurar bla.
Vid Åbostugan, ett givet rastställe, åt jag lunch och fyllde på vattenflaskan från mittena av det strömmande vattnet. Tyckte faktiskt det smakade bättre här än vattnet längre fram i Gillersklack..

Längre fram kom jag till en skylt “Naturreservat” med en pil rakt in i skogen. “Det verkar spännande!” tänkte jag, och följde pilens riktning. Det visade sig vara en rundslinga i naturreservatet Getryggsområdet. Stigen var markerad, men inte särskilt vältrampad.

Leden fortsatte vidare. Backe upp. Backe ner. Små sjöar. Små tjärnar. Olika stora.

Ännu mer uppförsbackar. Fler hyggen. Hyggen är kanske inte så roliga, men det ger omväxling mot den täta skogen och utsikt över närområdet.

Det tog ungefär 9 timmar att gå till från Kloten till Gillersklack, inklusive raster och en del sightseeing. En väldigt fin start på Bergslagsleden 🙂

Vandring i skiftande väder

Den här dagen, den 15e Juli,  stod en långvandring, eller en vandring på lite drygt 3mil på schemat. Under morgonen var jag kanske lite lat, och väntade ut regnet. Men så behövde jag inte bli lika blöt kanske. Valde att ha på regnkläderna ändå, eftersom det småregnade lite till och från och var väldigt fuktigt bl.a.

Jag startade på Bergslagsleden vid Klunkhyttan och tog sikte på Klunkhytteskans. Regnet hade precis upphört, molnen låg lågt eller som dimma. Något som fick mig att undra om jag inte var i typ Norge.

Vid nästa utsiktsplats, en bit in på Villingsbergs skjutfält, hade dimman lättat.

Någonstans mellan trädlinjerna man ser mot horosinten, efter på diverse olika stigar över hyggen och mellan olika träd, ligger Trangärdets naturreservat med sina mossar och små tjärnar. Här sken solen, och värmen steg betydligt.

På hemvägen hittade jag en spännande skog jag inte varit i tidigare. Här lutade det åt alla möjliga håll, backe upp och backe ner.

Det här kändes som en ganska tuff vandring, för dagen. Men med häftiga vyer och skogar samt goda hjortron, blåbär och några kantareller.