Category Archives: Utflykter/Vandringar

Snörika Januari

Nyår har passerat liksom årets första månad. Vintern fortsatte, så det var bara att fortsätta med skidturerna när möjlighet och orken fanns. Det blev två lite längre turer. Både i obanad vildmark och preparerade skidspår. Snödjupet var mellan 45 och 50 cm enligt min tumstock, där jag provmätte alltså. Vinden blåste kall som vanligt. Inne i skogen blev det varmt och behagligt, men det var inte så mycket sol i det vita vinterlandskapet.

Några vackra soluppgångar blev det ändå, men på hemmaplan. Blandannat vid forsen utanför staden. Det var cirka 20 minusgrader när jag cyklade hemifrån.

Nu får vi se vad jag hittar på i Februari

Höstregn och höstärger (i kombination)

Nu hade hösten kommit längre. Träden blivit färggrannare. Molnen hängde regntunga igen. Och jag, jag åkte iväg på min blå cykel igen, i en stund när det inte regnade. Fem minuter senare började det regna. Men det såg ut som att det skulle klarna på så jag fortsatte.

Till sist kom jag fram till en djup ravin. Träden växte höga, bäcken brusade och regnet strilade.

Det blev kallt att stå still och fotografera, så jag fortsatte uppåt. Längre fram kom jag in på en väg som vintertid fungerar som skidspår. Efter ett antal backar och kurvor kom jag upp på Rusakulan. Cykeln parkerades, vinden ven och skogarna ångade. Och så fotograferade jag, åt lite medhavd fika och påbörjade hemfärden.

(Denna tur gjorde jag i början på oktober 2022)

Första höstregnet

September månad. Hösten närmade sig, eller hade redan kommit. Det var dags för en ny lördagsvandring och kanske få se lite vackra höstfärger! Denna dag tänkte jag vandra i skogar där jag inte varit i så mycket tidigare, Fasaskogen. Jag kom att gå både på stigar jag vandrat innan och genom naturreservat jag inte varit i tidigare.

Åkte buss till Karlskoga och promenerade mot Rönningshyttan, tänkte det skulle vara en bra utgångspunkt. Det var en bit att promenera, men ganska så fin väg med utsikt över sjön Möckeln.

Det första naturreservatet jag passerade var Norra Ölsdalens naturreservat. Där gjorde jag en avstickare och följde en skylt med texten offerkast. Där låg en stor sten. Lite längre bort kom jag fram till Rönningshyttan och fortsatte in i skogen. Regnet droppade och skogsbäcken porlade.

Efter en stund kom jag in i ett naturreservat jag inte varit i tidigare, Gällberget. Stigarna snirklade sig fram mellan de mossiga klippblocken. Hänglavarna växte så att gammelskogen kändes som en sagoskog. Regndropparna föll, och gjorde cirklar när de landade på vattnet.

Senare gick jag i utkanten av Örgivsmossens naturreservat. Var lite sugen på att gå längre in, men sparade det till en annan dag. I vindskyddet vid Långtjärnen vilade jag lite medan regnet tilltog. Därefter kom jag till Fjärhanabergen, som jag varit i förra sommaren. Jag hade ingen papperskarta och mobilkartan flippade ur av regnet. Bestämde mig därför för att gå tillbaks till min startpunkt – härifrån hittade jag. När jag hade kanske fem kilometer kvar upphörde regnet så pass att jag kunde ta av regnbyxorna. Det femte naturreservatet, Angsjöns naturreservat, vet jag inte om jag var in i. Gick grusvägen sista biten för att försöka spara in tid och hinna med en buss hem. Puh. Några bilder till:

Skogsbäcken: sjö till sjö

Många stigar i Kilsbergen går upp till en höjd med gamla gårdar och odlingsmarker. Bakom höjden, ligger en liten sjö där en skogsbäck startar. Den här dagen tänkte jag försöka följa den en bra bit nedströms och titta lite, och därefter följa en annan bäck uppströms till en annan sjö.

Solen sken, himlen var klarblå. Nedanför sjön var det svårt att följa bäcken först. Men snart fick den förstärkning av olika tillflöden och blev då enklare att följa.

Ute på mossarna växte mogna hjortron som väntade på att bli plockade. På himlen svävade en örn i cirklar. I bäcken var det lågvatten – men gräset och andra växter växte desto högre och markerade vart den flöt fram. En tråkigare syn var att den gamla torvladan rasat.

Bäcken rann ut från mossarna och in i en liten sjö. De vita näckrosorna blommade för fullt. Ungefär som skogstjärnarnas kronor. Ut från andra sidan sjön forsade bäcken, ofta genom olika forsar men ibland stilla. Fjärilar och trollsländor dansade runt. Här och var syntes spår efter bävern. Växtligheten var ofta midjehög eller högre. Det gick inte fort att ta sig fram. Djuren hade gärna fått röja lite mer!

Till sist kom jag till den bäck jag tänkt följa uppåt. Det var inga stigar att följa här, så jag genade lite på slutet för att spara tid.

Det var lågvatten i denna bäck med, men bergsidorna kändes brantare än jag mindes. Blåbär växte i massor. Det började kännas att jag varit ute och gått ett tag, bestämde mig för att inte gå så mycket upp och ner, inte följa bäcken exakt utan följa höjden istället. Ibland uppe på höjden glesnade träden ut sig – och bjöd på lite utsikt. Till sist genade jag lite till och kom fram till målet – sjön i en av de andra bäck-ändarna- eller hur man nu säger! Här fyllde jag på vatten och drack ordentligt (vattenflaska med filter), snart var det bara 10-15 km kvar (mest grusväg).

Det här blev en rolig vandring i ganska tuff teräng. Delar av området har jag passerat säkert över 50 gånger, vandrat, cyklat, åkt skidor, någon gång sprungit. Men att följa bäcken en så här lite längre sträcka det var nytt, och se vad den passerade och hur den växte. Missade ett vattenfall jag tänkt fotografera, och ångrar lite att jag inte tog ett svalkande snabbdopp i sjön på bilden ovan. Andra platser utmed vandringen är ett kapitel i sig.

April vintern

För några veckor sedan, när våren var på väg, kom helt plötsligt en snöstorm istället för vårregn. Istället för att sommargrönskan slog ut så lade sig ett tjockt snötäcke över landskapet!
Jag hade tänkt mig en vårvandring denna helg – men nu var det bara att bära upp skidorna från förrådet igen och tänka om!

Jag startade turen i Ånnaboda, och åkte norrut på Kilsbergsspåret. Spåret brukar spåras – men denna dag var jag först ut 🙂 Hallå – vart är alla elitskidåkare som brukar träna här egentligen!? Snötäcket varierade lite, mellan 20 och över 35 cm kramsnö, lite beroende på hur det blåst kanske. Gissar att det var djupare dagen innan temperaturen började stiga. Vädret var fint, rätt som det var kom en snöby och fyllde på snötäcket ytterligare. Blev nästan översnöad och fortsatte framåt. Hade max fäste och inget glid. Det var roligt, men gick inte direkt snabbt för mig. Det var mer att gå på skidor än att. Eller att släpa sig fram. Svängde av mot en grusväg, för att komma till en väg där jag tidigare sett ett traktor eller bilspår det skulle gå att åka i. Det kändes lite som att jag bara stod och trampade när snön var som tyngst, men i spåret på grusvägen gick det ungefär 5 gånger snabbare. Hade helt plötsligt lite glid också.

Gled ner till Storstenshöjden och bytte till torrt underställ, torra strumpor och skor under ett altantak och fortsatte till bussen hem. Hade varit roligt att försöka bestiga Storstenshöjden men energin började ta slut.

Nedan är ett litet galleri med några bilder från turen.

Decemberbäcken

Dags för en ny vandring. Fortsätter på temat att följa skogsbäckar i detta inlägg. Dels för att jag själv tycker det är intressant, och att leta nya intressanta fotomotiv. Projektet för denna vandring var att gå lite utmed en skogsbäck, och följa några tillflöden upp och ner, för att se vad man hittade.

Det var ganska långt att gå fram dit. Till slut fick jag syn på en sjö med liten skogsbäck jag skulle följa för att komma ner tillhuvudbäcken. Efter ytterligare några kilometer på en skogsväg kom jag in i vildmarken. Marken var frusen, men lyckades få in vatten i kängorna ändå.

Jag följde skogsbäcken ner till den lite större skogsbäcken jag skulle följa uppåt. Där har jag tagit en av mina bästa vinterbilder. Idag var ljuset inte lika intressant, jag småfrös och hade ingen större lust att vänta två timmar på att ljuset kanske skulle bli intressantare.

Tidigare har jag följt bäcken nedströms. Nu testade jag följa den uppströms istället.
Omväxlande barrskog och mindre forsar, varvat med mindre mossar. Vid utflödet från en tjärn satt en strömstare och fiskade. Därefter svängde jag av för att följa ett av bäckens tillflöden, för att upptäcka lite nytt.

Det började skymma och bli ganska coolt ljus ju längre upp i skogen jag kom.
Till sist rann den lilla bäcken ut från en sjö, en av källsjöaarna, här hade lokatten gått före. Spännande. Vet att även kungsörn observerats i området.

Äventyr på bergslagsleden

Här kommer en liten vandringsrapport från en tur på Bergslagsleden jag gjorde tidigare i Augusti i år. Förra året gick jag del ett och en del av del två på leden. Det finns att läsa om  på https://www.eaphotography.se/2020/08/18/bergslagsleden-etapp-tva-del-ett/

Men nu var det dags att upptäcka lite nytt, åka till Kopparberg City och fortsätta på leden där jag slutade förra gången, någonstans utmed sjön Ljusnaren.

Stigen kantades av mängder av blåbär. Helt plötsligt ropar även smålommarna från en tjärn ”Här är vi! Välkommen till vildmarken!” typ.

Strax efter Stjärnfors började stigen gå uppåt, sakta men säkert. Molnen började samlas på himlen. Höjderna började märkas och påminde mig lite om landskapet i Jämtland och dalarna. Inte som kalfjället alltså, men höjderna.

Vid en sjö, innan den del av leden som brukar sägas vara den tuffaste tog jag lite rast och gjorde turens andra fågelobservation: Storlom. Nu blev jag nyfiken om nästa fågelobservation skulle bli typ Jättelom, eftersom jag sett smålom strax innan. Dessutom var det färska bäverspår utmed sjökanten, alltid spännande, men ingen som var ute vad jag kunde se.

Uppåt uppåt, sen ner igen, för att fortsätta uppåt. Slinrande stigar, grusvägar , skog och hyggen. Molnen började dra ihop sig och mullra.
Vid utsiktstornet vid Mackarsberg kände jag mig lite jagad av åskvädret. Gillar inte riktigt att vara på högsta punkten när det åskar och skyndade mig vidare. Regnet ändrade riktning när regnkläderna åkte på..

Nu var det inte så långt kvar till Kindla Naturreservat. Strax innan mötte jag några som slagit läger vid en tjärn strax innan Kindlahöjden. Stannade och pratade lite. Det blixtrade över tjärnen men ovädret höll sig på avstånd och jag fortsatte upp mot höjden dit jag tänkt gå.

Slog läger vid vindskyddet bredvid utsiktstornet. Det regnade en del. Det var fantastiskt att se regnet, solnedgången och åskvädret från utsiktstornet. Åt kvällsmat och lade mig efter att solen gått ner. Var det en björn som brummade? Vet inte vad det var jag hörde. Inget djur kom och nosade, men läst att andra sett björnspår i området. Vaknade mitt i natten och gick upp i tornet igen. Ugglor hoade inifrån skogen samtidigt som stjärnfall korsade himlen.  Sov lite till innan solen gick upp, åt pannkakor till frukost och fortsatte sen.

Det var halt på morgonen ned för höjden. Fyllde på vattenflaskan i ett vattenfall. Konstaterade att jag vill vandra mer här i Kindla området, men energin skulle räcka för ytterligare några mil denna dag så gjorde inga längre avstickare.

Så småningom kom jag in på etapp tre. Det blir lite småtufft att vandra när man nästan glömt bort att sova. Ibland var leden ganska igenvuxen och blöt av morgondagg och gårdagens regn. Fick sjöar i skorna. Solen började värma. Delar av denna etapp var spännande, andra kändes mer som en transportsträcka jag hellre hade sprungit för att komma fram snabbare – men inte idag med tung ryggsäck. En av ledens höjdpunkter var höjden med hygget som gav utsikt över sjön Usken. Området innan Usken var typ jordbruk neller betesmark nånting, och hade säkert varit roligare att gå om det inte vore för ett begynnande solsting. Här hade det varit skönt med solglasögon. Badade i sjön innan jag tog bussen hem från Mårdshyttan. Det var en bit kvar till etappmålet men sparade det till en annandag.

Denna tur blev ca 53 km lång 1150 höjdmeter backig, fördelad på 2 dagar.

Jag gjorde ett bildspel från turen, på 53 bilder, en bild per kilometer som en timelapse ungefär. Det finns att titta på här om det funkar:

 

En annan bäverbäck

Sommar, värme och svärmande myggor.
Dags för ännu en hajk med övernattning. Stegen gick nu mot ett område jag inte varit i så mycket innan, som kallas Fasaskogen, för att utforska en bäck i området jag inte sett alls tidigare.

Vägen dit gick på grusvägar först. När solen började gå ner bytte jag om till långärmat, så myggen inte skulle komma åt att bita lika bra. Där bäcken korsade vägen tog jag av rakt in i skogen och följde den nedströms.

En bit ner rann bäcken ut i en bredare bäck, som längre ner visade sig vara en bäverdamm. Det gällde att vara stadig på fötterna här, bäverdämd skog i mossig och blockig terräng. En regnskur passerade, en bäver plaskade och det första hjortronet hade mognat.