Tag Archives: Vandring

Äventyr på bergslagsleden

Här kommer en liten vandringsrapport från en tur på Bergslagsleden jag gjorde tidigare i Augusti i år. Förra året gick jag del ett och en del av del två på leden. Det finns att läsa om  på https://www.eaphotography.se/2020/08/18/bergslagsleden-etapp-tva-del-ett/

Men nu var det dags att upptäcka lite nytt, åka till Kopparberg City och fortsätta på leden där jag slutade förra gången, någonstans utmed sjön Ljusnaren.

Stigen kantades av mängder av blåbär. Helt plötsligt ropar även smålommarna från en tjärn ”Här är vi! Välkommen till vildmarken!” typ.

Strax efter Stjärnfors började stigen gå uppåt, sakta men säkert. Molnen började samlas på himlen. Höjderna började märkas och påminde mig lite om landskapet i Jämtland och dalarna. Inte som kalfjället alltså, men höjderna.

Vid en sjö, innan den del av leden som brukar sägas vara den tuffaste tog jag lite rast och gjorde turens andra fågelobservation: Storlom. Nu blev jag nyfiken om nästa fågelobservation skulle bli typ Jättelom, eftersom jag sett smålom strax innan. Dessutom var det färska bäverspår utmed sjökanten, alltid spännande, men ingen som var ute vad jag kunde se.

Uppåt uppåt, sen ner igen, för att fortsätta uppåt. Slinrande stigar, grusvägar , skog och hyggen. Molnen började dra ihop sig och mullra.
Vid utsiktstornet vid Mackarsberg kände jag mig lite jagad av åskvädret. Gillar inte riktigt att vara på högsta punkten när det åskar och skyndade mig vidare. Regnet ändrade riktning när regnkläderna åkte på..

Nu var det inte så långt kvar till Kindla Naturreservat. Strax innan mötte jag några som slagit läger vid en tjärn strax innan Kindlahöjden. Stannade och pratade lite. Det blixtrade över tjärnen men ovädret höll sig på avstånd och jag fortsatte upp mot höjden dit jag tänkt gå.

Slog läger vid vindskyddet bredvid utsiktstornet. Det regnade en del. Det var fantastiskt att se regnet, solnedgången och åskvädret från utsiktstornet. Åt kvällsmat och lade mig efter att solen gått ner. Var det en björn som brummade? Vet inte vad det var jag hörde. Inget djur kom och nosade, men läst att andra sett björnspår i området. Vaknade mitt i natten och gick upp i tornet igen. Ugglor hoade inifrån skogen samtidigt som stjärnfall korsade himlen.  Sov lite till innan solen gick upp, åt pannkakor till frukost och fortsatte sen.

Det var halt på morgonen ned för höjden. Fyllde på vattenflaskan i ett vattenfall. Konstaterade att jag vill vandra mer här i Kindla området, men energin skulle räcka för ytterligare några mil denna dag så gjorde inga längre avstickare.

Så småningom kom jag in på etapp tre. Det blir lite småtufft att vandra när man nästan glömt bort att sova. Ibland var leden ganska igenvuxen och blöt av morgondagg och gårdagens regn. Fick sjöar i skorna. Solen började värma. Delar av denna etapp var spännande, andra kändes mer som en transportsträcka jag hellre hade sprungit för att komma fram snabbare – men inte idag med tung ryggsäck. En av ledens höjdpunkter var höjden med hygget som gav utsikt över sjön Usken. Området innan Usken var typ jordbruk neller betesmark nånting, och hade säkert varit roligare att gå om det inte vore för ett begynnande solsting. Här hade det varit skönt med solglasögon. Badade i sjön innan jag tog bussen hem från Mårdshyttan. Det var en bit kvar till etappmålet men sparade det till en annandag.

Denna tur blev ca 53 km lång 1150 höjdmeter backig, fördelad på 2 dagar.

Jag gjorde ett bildspel från turen, på 53 bilder, en bild per kilometer som en timelapse ungefär. Det finns att titta på här om det funkar:

 

En två mossars promenad på tre mil

Sommaren är här. Solen så värmande.
Vindarna svalkar. Gräset så grönskande.
Träden viskar. Sommaren så välkomnande

Under denna vandring gick jag inte bara över mossar, som rubriken kanske antyder. Men det var nog just de två mossarna som var bland de mest intressanta under de dryga tre milen jag gick. En vandring som avslutades med ett svalkande bad i en sjö.

Den första mossen har jag bara vandrat över under vinter, förvinter och vårvinter. Har  fått för mig att den ån jag följt då varit kraftigt uppdämd. På vissa platser utmed ån är det tuvor höga upp till knäna att navigera mellan. Tittar man noga mellan dem ser det ut att ha runnit vatten där. Vet inte om det stämmer. Första gången jag var här trampade jag igenom isen vid en bäverdamm, och på hemvägen fick jag skrapa frost från kameralinsen. Men nu var det sommar och inte lika kallt. Dessutom höll vindarna myggen och knotten på säkert avstånd.

Efter att ha passerat ut från denna mosse åt jag lunch, innan det var dags att passera Stråsjöbäcken där vattnet från båda mossarna rinner ihop. Därefter var det bara att leta sig ut på nästa mosse, Trangärdets naturreservat.

Jag har kommit att gilla det här området mer och mer. De vidsträcka mossarna, tjärnarna och den blockiga terängen med sin fritt växande skog. Jag såg inga djur, kanske en mus som sprang i gräset. En del fåglar såg jag. En trana bland annat. Och däreter badade jag i en fin sjö.

Älgtjärnarna

Ny månad nya äventyr. Månadens första äventyr gick mot ett av mig tidigare obesökt naturreservat; Älgtjärnarna.

Vägen dit var kantad av brusande bäckar och blåsippor. Det satt ingen skylt som markerade att det var naturreservat utmed vägen, så här var det bra med karta.

Väl framme vid naturreservatet följde jag den bäck som rinner ut från Älgtjärnarna längre upp. Det visade sig vara en väldigt intressant skog. Höga träd, granar bredvid tallar, backe upp och backe ner. Ibland sol, ibland snöstorm.

På vägen ner genom skogen från Älgtjärnarna gick jag på lite upptäcktsfärd.
Uppe vid bergstopparna drog en snöstorm fram. Vid en utsiktsplats var det fri sikt ut mot Kvarntorpshögen 25km bort. I mitten av skogen var  det något bergsbrott och ett övergivet gammalt torp. Korsordstidningarna under altanen var från år 1975. Undrar vad som hänt här.

Detta blev en riktigt mysig promenad. Hit hoppas jag återkomma fler gånger.

Decemberdiset

Mitten på december. Vintern i slutet på november är borta. Skogarna är julgransgröna igen. Kom äntligen iväg på en ny vandring. Blev en runda som jag till stora delar gått tidigare. Men det ser ändå nästan alltid olika ut varje gång.

December brukar man kanske förknippa med snö och skidåkning. Så var det kanske förut, här brukar vintern börja kring årsskiftet numera. Det varierar. Just denna dag var det några plusgrader, mest vindstilla, dimmigt och lite råkallt. Mycket vatten i markerna och fart i skogsbäckarna. Det kändes i benen efteråt.

Dimman gjorde att landskapet ännu en gång såg annorlunda ut. Nedan är ett galleri med bilder jag tog från promenaden. WordPress verkar komprimera bilderna så de ser lite suddiga ut ibland.

Bergslagsleden Etapp två (del ett)

Det här är fortsättningen på mitt förra inlägg då jag gick Bergslagsleden etapp ett.

Efter att ha övernattat vid nära Gillersklack låg dimman tät i dalarna nedanför höjden. Höjderna intill lystes upp av solen allteftersom den steg.

Utsikt från Gillersklack

De första kilometrarna av leden kändes lite småtrista. Kurvig grusväg, nedförsbacke och tät skog. Nedanför höjden kom jag ut på ett hygge, nu kändes det lite luftigare. Men fuktigt och blött i morgondaggen.

En av ledens höjdpunkter var vid Finngruvan. I koppargruveområdet har malmbrytningen skett under 1700 talet bland annat, enligt bergslagsledens hemsida. Från kanten av gruvfältet har man panoramautsikt över landskapet intill.

Därefter gick det nedåt, på olika stigar. När leden närmade sig Kopparberg började landskapet ändra karaktär, till tallhedar på sandigare mark fick jag intrycket av.

Vid Djäkens bygge och badplats åt jag lunch. Noterade även att man kunde hyra kajak. Vilket senare gav mig en ide för en annan tur. Efter att ha ätit fortsatte jag  på leden en bit till innan kursen ändrades mot Kopparberg City och hemresa.

Kajak paddlare

 

Vandring i skiftande väder

Den här dagen, den 15e Juli,  stod en långvandring, eller en vandring på lite drygt 3mil på schemat. Under morgonen var jag kanske lite lat, och väntade ut regnet. Men så behövde jag inte bli lika blöt kanske. Valde att ha på regnkläderna ändå, eftersom det småregnade lite till och från och var väldigt fuktigt bl.a.

Jag startade på Bergslagsleden vid Klunkhyttan och tog sikte på Klunkhytteskans. Regnet hade precis upphört, molnen låg lågt eller som dimma. Något som fick mig att undra om jag inte var i typ Norge.

Vid nästa utsiktsplats, en bit in på Villingsbergs skjutfält, hade dimman lättat.

Någonstans mellan trädlinjerna man ser mot horosinten, efter på diverse olika stigar över hyggen och mellan olika träd, ligger Trangärdets naturreservat med sina mossar och små tjärnar. Här sken solen, och värmen steg betydligt.

På hemvägen hittade jag en spännande skog jag inte varit i tidigare. Här lutade det åt alla möjliga håll, backe upp och backe ner.

Det här kändes som en ganska tuff vandring, för dagen. Men med häftiga vyer och skogar samt goda hjortron, blåbär och några kantareller.

Bild

Sommarliv i vägkanten.

Häromdagen när jag var ute och vandrade på en grusväg i Kilsbergen, blev jag fascinerad över alla fjärilar som flög runt bland växterna i vägkanten. Jag törs inte försöka säga vad det är för fjärilar. Även en blomfluga och gräshoppa fastnade för linsen.

Novemberligt vattenflöde

Liksom förra månadens vandring gick denna förbi en utsiktsplats.
Fast nu hade löven fallit från träden.

 

 

Efter att ha följt en vandringsled en bra bit, tog nyfikenheten över. Jag vek av från leden vid en porlande bäck, följde utflödet vidare till nästa sjö och så vidare.

Längre ned breddade bäcken ut sig till en å. Genom våtmarker, dammar och under broar. Bitvis sakta, bitvis forsande. Under den stigande dimman.