Novemberbäcken

I slutet på november, när kylan slagit till gjorde jag en vandring utmed en skogsbäck jag har som fotoprojekt att fotografera regelbundet. Jag gick ungefär samma rutt för ungefär ett år sedan. Jag har passerat den sedan dess, men fokuserat att fotografera på andra platser.

Bäcken forsade ganska friskt. Det var inte hög eller lågvatten, utan mittemellan. Stenarna var isiga så jag vågade inte hoppa över. Några motiv brukar jag alltid fotografera, det blir lite olika varje gång och däremellan brukar det bli lite annat. Kompenserar med några fler bilder. Förra gången filmade jag lite, det glömde jag denna dag.

Förra gången jag vandrade utmed denna bäck, det inlägget finns här https://www.eaphotography.se/2020/11/27/skogsbacken-i-novemberljus/

November

Så här långt i November har det blivit en tur – med systemkameran. En vandring på 2,5 mil i Södra Kilsbergen.
Då var jag bland annat och fotograferade ett par skogsbäckar i en del av Kilsbergen. Dessa tre bilder är olika vattendrag men rinner ihop på olika platser till en större bäck som heter Lillån. Utmed vattendraget såg jag två älgar, den ena på nära håll när den drack vatten ur bäcken. Tyvärr blev det ingen bild.

Det här blev kanske inte det mest intressanta blogginlägget. Men det kommer mer framöver!

Promenad runt ett träsk

För några veckor sedan gick jag en promenad runt, en liten våtmark, mosse, träsk, vasshav eller sumpskog och letade fotomotiv. Jag hade passerat här tidigare men nu blev det lite mera närstudie.

Det blev som en liten bildserie. WordPress-editorn har gjort om gallerifunktionen – och jag har ingen aning om hur dettas funger eller hur det kommer se ut riktigt

Den mossiga ravinen

Under den här turen gjord jag ett återbesök i en ravin som jag hittade under en annan tur: https://www.eaphotography.se/2021/04/20/ravinen-med-mossa-is-och-hoga-trad/

Från början hade jag tänkt gå samma rutt – men hade skadat foten. Så jag tog cykeln och parkerade vid nedre änden av ravinen.

Att cykla gick bra – men att promenera gick inte lika lätt denna dag. Men jag fick till ett par bilder. Jag fick också med mig en påse svamp hem till kvällsmaten.

Utflödet från ravinen:

Panorama, fem bilder i stående format ihoplagda till panorama;

Ett “lite” mindre utsnitt.:


Det blev ingen längre tur i ravinen med min stackars fot.

Jag hoppas kunna ta mig dit snart igen och fotografera och utforska mera.
Cykelturen dit och tillbaks, med lite omvägar blev på åtta mil, och nu får man se  upp för älgjägare antar jag, så jag får hitta på något annat emellan.

Äventyr på bergslagsleden

Här kommer en liten vandringsrapport från en tur på Bergslagsleden jag gjorde tidigare i Augusti i år. Förra året gick jag del ett och en del av del två på leden. Det finns att läsa om  på https://www.eaphotography.se/2020/08/18/bergslagsleden-etapp-tva-del-ett/

Men nu var det dags att upptäcka lite nytt, åka till Kopparberg City och fortsätta på leden där jag slutade förra gången, någonstans utmed sjön Ljusnaren.

Stigen kantades av mängder av blåbär. Helt plötsligt ropar även smålommarna från en tjärn “Här är vi! Välkommen till vildmarken!” typ.

Strax efter Stjärnfors började stigen gå uppåt, sakta men säkert. Molnen började samlas på himlen. Höjderna började märkas och påminde mig lite om landskapet i Jämtland och dalarna. Inte som kalfjället alltså, men höjderna.

Vid en sjö, innan den del av leden som brukar sägas vara den tuffaste tog jag lite rast och gjorde turens andra fågelobservation: Storlom. Nu blev jag nyfiken om nästa fågelobservation skulle bli typ Jättelom, eftersom jag sett smålom strax innan. Dessutom var det färska bäverspår utmed sjökanten, alltid spännande, men ingen som var ute vad jag kunde se.

Uppåt uppåt, sen ner igen, för att fortsätta uppåt. Slinrande stigar, grusvägar , skog och hyggen. Molnen började dra ihop sig och mullra.
Vid utsiktstornet vid Mackarsberg kände jag mig lite jagad av åskvädret. Gillar inte riktigt att vara på högsta punkten när det åskar och skyndade mig vidare. Regnet ändrade riktning när regnkläderna åkte på..

Nu var det inte så långt kvar till Kindla Naturreservat. Strax innan mötte jag några som slagit läger vid en tjärn strax innan Kindlahöjden. Stannade och pratade lite. Det blixtrade över tjärnen men ovädret höll sig på avstånd och jag fortsatte upp mot höjden dit jag tänkt gå.

Slog läger vid vindskyddet bredvid utsiktstornet. Det regnade en del. Det var fantastiskt att se regnet, solnedgången och åskvädret från utsiktstornet. Åt kvällsmat och lade mig efter att solen gått ner. Var det en björn som brummade? Vet inte vad det var jag hörde. Inget djur kom och nosade, men läst att andra sett björnspår i området. Vaknade mitt i natten och gick upp i tornet igen. Ugglor hoade inifrån skogen samtidigt som stjärnfall korsade himlen.  Sov lite till innan solen gick upp, åt pannkakor till frukost och fortsatte sen.

Det var halt på morgonen ned för höjden. Fyllde på vattenflaskan i ett vattenfall. Konstaterade att jag vill vandra mer här i Kindla området, men energin skulle räcka för ytterligare några mil denna dag så gjorde inga längre avstickare.

Så småningom kom jag in på etapp tre. Det blir lite småtufft att vandra när man nästan glömt bort att sova. Ibland var leden ganska igenvuxen och blöt av morgondagg och gårdagens regn. Fick sjöar i skorna. Solen började värma. Delar av denna etapp var spännande, andra kändes mer som en transportsträcka jag hellre hade sprungit för att komma fram snabbare – men inte idag med tung ryggsäck. En av ledens höjdpunkter var höjden med hygget som gav utsikt över sjön Usken. Området innan Usken var typ jordbruk neller betesmark nånting, och hade säkert varit roligare att gå om det inte vore för ett begynnande solsting. Här hade det varit skönt med solglasögon. Badade i sjön innan jag tog bussen hem från Mårdshyttan. Det var en bit kvar till etappmålet men sparade det till en annandag.

Denna tur blev ca 53 km lång 1150 höjdmeter backig, fördelad på 2 dagar.

Jag gjorde ett bildspel från turen, på 53 bilder, en bild per kilometer som en timelapse ungefär. Det finns att titta på här om det funkar:

 

En annan bäverbäck

Sommar, värme och svärmande myggor.
Dags för ännu en hajk med övernattning. Stegen gick nu mot ett område jag inte varit i så mycket innan, som kallas Fasaskogen, för att utforska en bäck i området jag inte sett alls tidigare.

Vägen dit gick på grusvägar först. När solen började gå ner bytte jag om till långärmat, så myggen inte skulle komma åt att bita lika bra. Där bäcken korsade vägen tog jag av rakt in i skogen och följde den nedströms.

En bit ner rann bäcken ut i en bredare bäck, som längre ner visade sig vara en bäverdamm. Det gällde att vara stadig på fötterna här, bäverdämd skog i mossig och blockig terräng. En regnskur passerade, en bäver plaskade och det första hjortronet hade mognat.

 

En midsommardagsnatt

Det har nog börjat bli som en tradition att sova ute en natt kring midsommar – för att fotografera. Så blev det i år. Och så bar det av mot ett av mina “vanliga” fotoställen. Kom iväg i skymningen. Väl framme vid lägerplatsen började ljuset övergå till det blå samtidigt som moln rullade in över himlen.

Soluppgången blev mulen. Men vindarna höll mygg och knott på behörigt avstånd. Men lite djur fick jag se. Mötte bland annat en älg på en mosse intill.

En två mossars promenad på tre mil

Sommaren är här. Solen så värmande.
Vindarna svalkar. Gräset så grönskande.
Träden viskar. Sommaren så välkomnande

Under denna vandring gick jag inte bara över mossar, som rubriken kanske antyder. Men det var nog just de två mossarna som var bland de mest intressanta under de dryga tre milen jag gick. En vandring som avslutades med ett svalkande bad i en sjö.

Den första mossen har jag bara vandrat över under vinter, förvinter och vårvinter. Har  fått för mig att den ån jag följt då varit kraftigt uppdämd. På vissa platser utmed ån är det tuvor höga upp till knäna att navigera mellan. Tittar man noga mellan dem ser det ut att ha runnit vatten där. Vet inte om det stämmer. Första gången jag var här trampade jag igenom isen vid en bäverdamm, och på hemvägen fick jag skrapa frost från kameralinsen. Men nu var det sommar och inte lika kallt. Dessutom höll vindarna myggen och knotten på säkert avstånd.

Efter att ha passerat ut från denna mosse åt jag lunch, innan det var dags att passera Stråsjöbäcken där vattnet från båda mossarna rinner ihop. Därefter var det bara att leta sig ut på nästa mosse, Trangärdets naturreservat.

Jag har kommit att gilla det här området mer och mer. De vidsträcka mossarna, tjärnarna och den blockiga terängen med sin fritt växande skog. Jag såg inga djur, kanske en mus som sprang i gräset. En del fåglar såg jag. En trana bland annat. Och däreter badade jag i en fin sjö.