EA Photography

Ena minuten sol, andra minuten regn, ibland så pass kraftigt att man helst ställer sig under närmsta tak!
Dessa bilder är Augusti månads första för min del. Ett par timmar efter ett kraftigt regn. Är det nästa regnväder på väg i det lilla molnet?

Det är mitt i sommaren och nu blev det äntligen min årspremiär för att sova ute.
Denna tur gick till ett skogsparti som jag tycker om att vandra i. Hade hoppats på en klar kväll, gärna med lite dimma över å och myr. Den det blev mest molnigt, ganska dramatisk himmel och stundtals blåsigt, vilket gjorde att knotten då hölls på avstånd. Framåt midnatt mulnade det på och jag slog läger under en gran. Vaknade vid 02-tiden av regndroppar mot ansiktet, gick upp och fixade tarpen till provisoriskt tak och kunde sova lite till.

Ett par bilder från turen.

När jag vaknade och tittade ut över ån, drev det tätt regn över ån. Det kändes skönt att ha valt en lägerplats inne bland ett par granar som skydd. Bara att ta på sig regnkläder på direkten.

På denna vandring blev det totalt ca 35 km promenad, och alldeles för lite mat. 3 chokladkakor och en påse nötter plus vatten. Hade med kök och mat, men det blev inte att jag värmde/lagade till något av olika orsaker.

Vy över ån på morgonen respektive utkiksplats mellan regnen:

Under en av sommarens första cykelturer stannade jag till för att gå en promenad i en barrskogsravin. Det var ganska lågt vatten. Vattnet brusade, fåglarna kvittrade , träden vajade svagt och solen värmde. Bävrarna hade varit flitiga och anlagt en damm. Det var kanske inte bästa fotoljuset, men bilder blev så klart tagna ändå.

Våren har övergått till försommar. Jag räknar dagarna inför sommarledigheten.
Som vila åker jag ner till åkanten och fotograferar lite. Skymningen kommer, det blir mörkare men månen skiner svagt genom molnen samtidigt som fåglarna kvittrar. I lugnvattnen mellan forsarna simmar bävrarna kors och tvärs.

Våren är här. Blåsippor och andra blommor i olika färger blommar. Vindarna blåser fortfarande kallt, men solen värmer. Fåglarna är tillbaks, skogsbäckar och åar brusar avkopplande.

Jag missade att blogga om min skidtur och vårvinter vandring i Kilsbergen, men väljer att hoppa till våren direkt.

Det var slutet på december och tiden mellan jul och nyår hade kommit igen. Vintermånad – men ingen snö, än. Endast en del is på tjärnarna. Istället för vit snö, lyste skogens mossor gröna. Då gav jag mig ut och vandrade, stigar och grusvägar. obanad teräng, backe upp och backe ner. Öppna myrar blandat med tät skog och höga sluttningar. Med solen i ryggen, fågelkvitter i öronen, vindens sus bland grenarna och skogsbäckarnas brus. När skymningen kom kände jag de första regndropparna svalka mig. Tillbakavägen fick jag vandra i mörker och dimma växlat med regn.

December var här och jag bestämde mig för att ge mig ut på vandring. Ingen snö, men den första isen låg kvar efter vinterns första köldknäpp på en del tjärnar. Temperaturen var över noll, tunna dimbankar eller låga moln svepte över landskapet och duggregnet hängde i luften. Jag följde stigen genom den trolska skogen, den lilla bäcken över myren och vidare upp på utsiktsberget. Jag blev frusen, det var råkallt i den fuktiga luften och kortade ner vandringen lite tills innan det började skymma.