Category Archives: Bilder

Inlägg med foton

Första höstfärgerna

En vecka efter den blöta vandringen i Fasaskogen. Nu bytte jag ut vandrarskorna mot min blåa cykel och gav mig ut på en lång runda för att besöka några smultronställen i Kilsbergen. Solen sken. Matsäck i ryggsäcken. Bra utflyktsväder.

Jag tänkte att, björken som står mitt på mossen skulle vara som ett fyrverkeri av höstfärger nu. Några höstlöv hade den allt! De mindre träden var desto färggladare.

På hemvägen stannade jag till vid en bäverdamm och spanade lite. Det verkade vara ganska lugnt här. Men såg färska gnag längre bort i en mindre skogsbäck.

Hösten hade inte färgat träden riktigt så mycket som jag trodde. Men det blev en riktigt fin cykeltur ändå.

Första höstregnet

September månad. Hösten närmade sig, eller hade redan kommit. Det var dags för en ny lördagsvandring och kanske få se lite vackra höstfärger! Denna dag tänkte jag vandra i skogar där jag inte varit i så mycket tidigare, Fasaskogen. Jag kom att gå både på stigar jag vandrat innan och genom naturreservat jag inte varit i tidigare.

Åkte buss till Karlskoga och promenerade mot Rönningshyttan, tänkte det skulle vara en bra utgångspunkt. Det var en bit att promenera, men ganska så fin väg med utsikt över sjön Möckeln.

Det första naturreservatet jag passerade var Norra Ölsdalens naturreservat. Där gjorde jag en avstickare och följde en skylt med texten offerkast. Där låg en stor sten. Lite längre bort kom jag fram till Rönningshyttan och fortsatte in i skogen. Regnet droppade och skogsbäcken porlade.

Efter en stund kom jag in i ett naturreservat jag inte varit i tidigare, Gällberget. Stigarna snirklade sig fram mellan de mossiga klippblocken. Hänglavarna växte så att gammelskogen kändes som en sagoskog. Regndropparna föll, och gjorde cirklar när de landade på vattnet.

Senare gick jag i utkanten av Örgivsmossens naturreservat. Var lite sugen på att gå längre in, men sparade det till en annan dag. I vindskyddet vid Långtjärnen vilade jag lite medan regnet tilltog. Därefter kom jag till Fjärhanabergen, som jag varit i förra sommaren. Jag hade ingen papperskarta och mobilkartan flippade ur av regnet. Bestämde mig därför för att gå tillbaks till min startpunkt – härifrån hittade jag. När jag hade kanske fem kilometer kvar upphörde regnet så pass att jag kunde ta av regnbyxorna. Det femte naturreservatet, Angsjöns naturreservat, vet jag inte om jag var in i. Gick grusvägen sista biten för att försöka spara in tid och hinna med en buss hem. Puh. Några bilder till:

Skogsbäcken: sjö till sjö

Många stigar i Kilsbergen går upp till en höjd med gamla gårdar och odlingsmarker. Bakom höjden, ligger en liten sjö där en skogsbäck startar. Den här dagen tänkte jag försöka följa den en bra bit nedströms och titta lite, och därefter följa en annan bäck uppströms till en annan sjö.

Solen sken, himlen var klarblå. Nedanför sjön var det svårt att följa bäcken först. Men snart fick den förstärkning av olika tillflöden och blev då enklare att följa.

Ute på mossarna växte mogna hjortron som väntade på att bli plockade. På himlen svävade en örn i cirklar. I bäcken var det lågvatten – men gräset och andra växter växte desto högre och markerade vart den flöt fram. En tråkigare syn var att den gamla torvladan rasat.

Bäcken rann ut från mossarna och in i en liten sjö. De vita näckrosorna blommade för fullt. Ungefär som skogstjärnarnas kronor. Ut från andra sidan sjön forsade bäcken, ofta genom olika forsar men ibland stilla. Fjärilar och trollsländor dansade runt. Här och var syntes spår efter bävern. Växtligheten var ofta midjehög eller högre. Det gick inte fort att ta sig fram. Djuren hade gärna fått röja lite mer!

Till sist kom jag till den bäck jag tänkt följa uppåt. Det var inga stigar att följa här, så jag genade lite på slutet för att spara tid.

Det var lågvatten i denna bäck med, men bergsidorna kändes brantare än jag mindes. Blåbär växte i massor. Det började kännas att jag varit ute och gått ett tag, bestämde mig för att inte gå så mycket upp och ner, inte följa bäcken exakt utan följa höjden istället. Ibland uppe på höjden glesnade träden ut sig – och bjöd på lite utsikt. Till sist genade jag lite till och kom fram till målet – sjön i en av de andra bäck-ändarna- eller hur man nu säger! Här fyllde jag på vatten och drack ordentligt (vattenflaska med filter), snart var det bara 10-15 km kvar (mest grusväg).

Det här blev en rolig vandring i ganska tuff teräng. Delar av området har jag passerat säkert över 50 gånger, vandrat, cyklat, åkt skidor, någon gång sprungit. Men att följa bäcken en så här lite längre sträcka det var nytt, och se vad den passerade och hur den växte. Missade ett vattenfall jag tänkt fotografera, och ångrar lite att jag inte tog ett svalkande snabbdopp i sjön på bilden ovan. Andra platser utmed vandringen är ett kapitel i sig.

Sommarkväll i Sörbyskogen

Förra gången promenerade jag i Sörbyskogen. Nu den här gången prang jag – med kameran i ryggsäcken. Nästa gång kanske jag får ta cykeln.

Jag hittade lite att stanna och ta kort på. Nedan är ett litet galleri.

Försommarkväll i Sörbyskogen

Nära där jag bor finns skog som kallas Sörbyskogen där jag brukar både springa och promenera. För typ en och en halv månad sen låg snön djup, men nu växer det så det knakar. Börjar bli som en djungel. Det känns som att det alltid är något nytt man kan hitta där.

Här är några bilder jag tog under senaste promenaden där.

April vintern

För några veckor sedan, när våren var på väg, kom helt plötsligt en snöstorm istället för vårregn. Istället för att sommargrönskan slog ut så lade sig ett tjockt snötäcke över landskapet!
Jag hade tänkt mig en vårvandring denna helg – men nu var det bara att bära upp skidorna från förrådet igen och tänka om!

Jag startade turen i Ånnaboda, och åkte norrut på Kilsbergsspåret. Spåret brukar spåras – men denna dag var jag först ut 🙂 Hallå – vart är alla elitskidåkare som brukar träna här egentligen!? Snötäcket varierade lite, mellan 20 och över 35 cm kramsnö, lite beroende på hur det blåst kanske. Gissar att det var djupare dagen innan temperaturen började stiga. Vädret var fint, rätt som det var kom en snöby och fyllde på snötäcket ytterligare. Blev nästan översnöad och fortsatte framåt. Hade max fäste och inget glid. Det var roligt, men gick inte direkt snabbt för mig. Det var mer att gå på skidor än att. Eller att släpa sig fram. Svängde av mot en grusväg, för att komma till en väg där jag tidigare sett ett traktor eller bilspår det skulle gå att åka i. Det kändes lite som att jag bara stod och trampade när snön var som tyngst, men i spåret på grusvägen gick det ungefär 5 gånger snabbare. Hade helt plötsligt lite glid också.

Gled ner till Storstenshöjden och bytte till torrt underställ, torra strumpor och skor under ett altantak och fortsatte till bussen hem. Hade varit roligt att försöka bestiga Storstenshöjden men energin började ta slut.

Nedan är ett litet galleri med några bilder från turen.

Svanarna vid Tysslingen

Då var det dags för den årliga fotograferingen av Svanarna som varje vår rastar vid fågelsjön Tysslingen.
Jag var där den 12 Mars och fotograferade mellan 1730 och 1815. Från solnedgången och fram tills månen sken typ och jag helt plötsligt var själv kvar i fågeltornet.

/

Marsvintern

Vinterns årstider har kommit och gått. Det har varit kallt, snöat, töat och regnat om vartannat. Det har kommit nysnö, ibland ganska mycket, frusit till och så vidare. För några år sen åkte jag mycket skidor i Kilsbergen. Nu har äntligen kommit iväg på en tur igen. Kameran var med. Det var bitvis bra spår, bitvis tuvor att hoppa mellan. På en del ställen fick man ta av skidorna och gå förbi, eller försöka få upp farten och flyga över. I somras gick jag i området och plockade hjortron. den här vinterns (första?) skidtur i Kilsbergen åkte jag förbi några av ställena där jag letade efter de smarriga bären.

Nedan är ett galleri med några bilder jag tog uppe från Karthälleömossen området. Stjärnhimlen är från Stora Gårdsjön. Stjärnorna började lysa ännu klarare senare men då blåste det (svårt att få stativet att stå stadigt) samt att jag ville hinna med bussen hem.