
Vintern har varit, den kom och gick. Den började som vanligt – eller kanske snarare med en undran om det överhuvudtaget skulle bli någon vinter. I slutet av november var jag ute och cyklade i området där skidspåren brukar dras, och då kändes vintern fortfarande avlägsen. Det var lerigt och regnade.
I början av januari kom till slut lite snö. Det var inte särskilt mycket, men tillräckligt för att det skulle gå att åka skidor. Trots den sparsamma snömängden blev det ändå en hel del skidåkning.

Ofta var det kallt. Cykelturerna till och från jobbet gick tungt i minusgrader och snömodd, men jag kämpade på – trots en känsla av att det bara skulle bli värre.
Till slut började våren närma sig, och med den kom en försiktig känsla av att det nog skulle bli bättre.
Isen och snön började smälta, fåglar kom tillbaks. Ljuset och värmen återvände. Våren anläde och övergick så småningom till försommar.




























