Posted on12 februari, 2023|Kommentarer inaktiverade för Vattenfallet
I en annan ravin porlade en mindre skogsbäck fram. Mycket av snön hade töat, men vattnet forsade fram, både i bäckfåror, diken och på stigarna. Och utför vattenfallet så klart.
Posted on12 februari, 2023|Kommentarer inaktiverade för Januari bäcken
Månadens första vandring gick till en annan porlande bäck, i en djup ravin. December hade varit och januari månad började. Molnen tätnade och snön började yra, snöstormen anlände. Innan jag gick in i skogen uppskattade jag snödjupet till 10 centimeter. När jag kom ut några kilometer och timmar senare i andra änden var det över 30 centimeter på öppen mark. Det kan ha varit lokala variationer i snötäcket sedan tidigare, men det snöade ganska mycket.
Posted on4 januari, 2023|Kommentarer inaktiverade för Decemberbäcken
I Kilsbergen rinner en bäck där jag brukar gå och fotografera något sånär regelbundet. Den rinner fram genom barrskog, små mossar, forsar samt ett o annat bäverbygge. Vädret var mulet, det låg lite snö och vattnet hade börjat frysa. Det här var första gången jag lyckades fotografera strömstaren på denna plats.
I november 2021 gjorde jag en liknande vandring och lade upp bilder här: Novemberbäcken (försöker göra en länk)
Posted on22 december, 2022|Kommentarer inaktiverade för Höstregn och höstärger (i kombination)
Nu hade hösten kommit längre. Träden blivit färggrannare. Molnen hängde regntunga igen. Och jag, jag åkte iväg på min blå cykel igen, i en stund när det inte regnade. Fem minuter senare började det regna. Men det såg ut som att det skulle klarna på så jag fortsatte.
Till sist kom jag fram till en djup ravin. Träden växte höga, bäcken brusade och regnet strilade.
Det blev kallt att stå still och fotografera, så jag fortsatte uppåt. Längre fram kom jag in på en väg som vintertid fungerar som skidspår. Efter ett antal backar och kurvor kom jag upp på Rusakulan. Cykeln parkerades, vinden ven och skogarna ångade. Och så fotograferade jag, åt lite medhavd fika och påbörjade hemfärden.
Posted on22 september, 2022|Kommentarer inaktiverade för Första höstfärgerna
En vecka efter den blöta vandringen i Fasaskogen. Nu bytte jag ut vandrarskorna mot min blåa cykel och gav mig ut på en lång runda för att besöka några smultronställen i Kilsbergen. Solen sken. Matsäck i ryggsäcken. Bra utflyktsväder.
Jag tänkte att, björken som står mitt på mossen skulle vara som ett fyrverkeri av höstfärger nu. Några höstlöv hade den allt! De mindre träden var desto färggladare.
På hemvägen stannade jag till vid en bäverdamm och spanade lite. Det verkade vara ganska lugnt här. Men såg färska gnag längre bort i en mindre skogsbäck.
Hösten hade inte färgat träden riktigt så mycket som jag trodde. Men det blev en riktigt fin cykeltur ändå.
Posted on16 september, 2022|Kommentarer inaktiverade för Första höstregnet
September månad. Hösten närmade sig, eller hade redan kommit. Det var dags för en ny lördagsvandring och kanske få se lite vackra höstfärger! Denna dag tänkte jag vandra i skogar där jag inte varit i så mycket tidigare, Fasaskogen. Jag kom att gå både på stigar jag vandrat innan och genom naturreservat jag inte varit i tidigare.
Åkte buss till Karlskoga och promenerade mot Rönningshyttan, tänkte det skulle vara en bra utgångspunkt. Det var en bit att promenera, men ganska så fin väg med utsikt över sjön Möckeln.
Det första naturreservatet jag passerade var Norra Ölsdalens naturreservat. Där gjorde jag en avstickare och följde en skylt med texten offerkast. Där låg en stor sten. Lite längre bort kom jag fram till Rönningshyttan och fortsatte in i skogen. Regnet droppade och skogsbäcken porlade.
Sten i Norra ölsdalens naturreservat
Skog i Rönningshyttan
Skogsbäck i Rönningshyttan
Efter en stund kom jag in i ett naturreservat jag inte varit i tidigare, Gällberget. Stigarna snirklade sig fram mellan de mossiga klippblocken. Hänglavarna växte så att gammelskogen kändes som en sagoskog. Regndropparna föll, och gjorde cirklar när de landade på vattnet.
Gällbergets naturreservat
Stig
Sjön Gällen
Senare gick jag i utkanten av Örgivsmossens naturreservat. Var lite sugen på att gå längre in, men sparade det till en annan dag. I vindskyddet vid Långtjärnen vilade jag lite medan regnet tilltog. Därefter kom jag till Fjärhanabergen, som jag varit i förra sommaren. Jag hade ingen papperskarta och mobilkartan flippade ur av regnet. Bestämde mig därför för att gå tillbaks till min startpunkt – härifrån hittade jag. När jag hade kanske fem kilometer kvar upphörde regnet så pass att jag kunde ta av regnbyxorna. Det femte naturreservatet, Angsjöns naturreservat, vet jag inte om jag var in i. Gick grusvägen sista biten för att försöka spara in tid och hinna med en buss hem. Puh. Några bilder till:
Posted on12 augusti, 2022|Kommentarer inaktiverade för Skogsbäcken: sjö till sjö
Många stigar i Kilsbergen går upp till en höjd med gamla gårdar och odlingsmarker. Bakom höjden, ligger en liten sjö där en skogsbäck startar. Den här dagen tänkte jag försöka följa den en bra bit nedströms och titta lite, och därefter följa en annan bäck uppströms till en annan sjö.
En av bäckens källsjöarEn bit nedströmsUtsikt över bäckenKlart och friskt vatten flödar till
Solen sken, himlen var klarblå. Nedanför sjön var det svårt att följa bäcken först. Men snart fick den förstärkning av olika tillflöden och blev då enklare att följa.
Ute på mossarna växte mogna hjortron som väntade på att bli plockade. På himlen svävade en örn i cirklar. I bäcken var det lågvatten – men gräset och andra växter växte desto högre och markerade vart den flöt fram. En tråkigare syn var att den gamla torvladan rasat.
HjortronÖrnBäckenTorvlada som rasat
Bäcken rann ut från mossarna och in i en liten sjö. De vita näckrosorna blommade för fullt. Ungefär som skogstjärnarnas kronor. Ut från andra sidan sjön forsade bäcken, ofta genom olika forsar men ibland stilla. Fjärilar och trollsländor dansade runt. Här och var syntes spår efter bävern. Växtligheten var ofta midjehög eller högre. Det gick inte fort att ta sig fram. Djuren hade gärna fått röja lite mer!
Vita näckrosor på sjönSpik i bergetStilla bäckLiten fors
Till sist kom jag till den bäck jag tänkt följa uppåt. Det var inga stigar att följa här, så jag genade lite på slutet för att spara tid.
Det var lågvatten i denna bäck med, men bergsidorna kändes brantare än jag mindes. Blåbär växte i massor. Det började kännas att jag varit ute och gått ett tag, bestämde mig för att inte gå så mycket upp och ner, inte följa bäcken exakt utan följa höjden istället. Ibland uppe på höjden glesnade träden ut sig – och bjöd på lite utsikt. Till sist genade jag lite till och kom fram till målet – sjön i en av de andra bäck-ändarna- eller hur man nu säger! Här fyllde jag på vatten och drack ordentligt (vattenflaska med filter), snart var det bara 10-15 km kvar (mest grusväg).
I ravinenLite utsiktFramme vid den andra sjön.
Det här blev en rolig vandring i ganska tuff teräng. Delar av området har jag passerat säkert över 50 gånger, vandrat, cyklat, åkt skidor, någon gång sprungit. Men att följa bäcken en så här lite längre sträcka det var nytt, och se vad den passerade och hur den växte. Missade ett vattenfall jag tänkt fotografera, och ångrar lite att jag inte tog ett svalkande snabbdopp i sjön på bilden ovan. Andra platser utmed vandringen är ett kapitel i sig.
