Tag Archives: Trangärdet

Vandring i skiftande väder

Den här dagen, den 15e Juli,  stod en långvandring, eller en vandring på lite drygt 3mil på schemat. Under morgonen var jag kanske lite lat, och väntade ut regnet. Men så behövde jag inte bli lika blöt kanske. Valde att ha på regnkläderna ändå, eftersom det småregnade lite till och från och var väldigt fuktigt bl.a.

Jag startade på Bergslagsleden vid Klunkhyttan och tog sikte på Klunkhytteskans. Regnet hade precis upphört, molnen låg lågt eller som dimma. Något som fick mig att undra om jag inte var i typ Norge.

Vid nästa utsiktsplats, en bit in på Villingsbergs skjutfält, hade dimman lättat.

Någonstans mellan trädlinjerna man ser mot horosinten, efter på diverse olika stigar över hyggen och mellan olika träd, ligger Trangärdets naturreservat med sina mossar och små tjärnar. Här sken solen, och värmen steg betydligt.

På hemvägen hittade jag en spännande skog jag inte varit i tidigare. Här lutade det åt alla möjliga håll, backe upp och backe ner.

Det här kändes som en ganska tuff vandring, för dagen. Men med häftiga vyer och skogar samt goda hjortron, blåbär och några kantareller.

Trangärdet revisited

Jag har vid flera tillfällen berättat om mina turer genom Trangärdets naturreservat. Tröttnar nog aldrig på den skogen.

Nu i juni var det dags igen. Solen värmde, nästan för varmt. Vinden fläktade bort mygg och knott. Tuvullen stod som vita bollar. Skavttrammen blommade och doftade. En andfamilj simmade över en av tjärnarna. Det var kanske inte det bästa fotoljuset, men fint var det ändå.

Trangärdets Naturreservat

Januari månad. Vart den begynnande vintern tog vägen är det nog många som undrar. Skidorna står kvar nere i förrådet, så jag nyttjar trailskorna istället. Målet för dagens utflykt var Trangärdets Naturreservat. Ett område som en fredad orörd stiglös oas i Villingsbergs skjutfält.

Utmed vägrenarna låg en del frost, på sjöarna låg tunn is, is som såg tjockare ut ju högre upp sjöarna låg.
Enklaste sättet att hitta till naturreservatet är nog via där Stråsjöbäcken rinner. För att hitta dit är det bara att studera kartan och kolla så att det inte är någon övning på skjutfältet intill samtidigt.

Mossarna hade frusit så pass att det gick att ta sig fram relativt torrfotad, som att vintern gjorde ett nytt försök att bita sig fast.

Vidsträckta mossar, gamla orördaskogar, små tjärnar och några små slingrande bäckar med mera.

Även på hemvägen hittade jag några fotomotiv;

Oktober, höstvandring 2017

I andra halvan av Oktober gav jag mig ut på en ny vandring i Kilsbergens skogar.  Vägar jag snart kan utantill, och stigar jag aldrig sett tidigare.

Om hösten kommer skymningen tidigare och tidigare. Vid en tjärn dit ingen stig går, möttes jag av en vacker solnedgång innan jag fortsatte genom tallskogen till nästa tjärn.

 

Efter att solen gått ner började det skymma på, och vid en annan tjärn hade molnen fått en blåare ton. För att hitta ut ur skogen sedan fick jag plocka fram pannlampan. Hade en otroligt fin stjärnhimmel över mig under vandringen tillbaks

Novembervintern

Här i Närke brukar det komma ett par kortare snöperioder, innan den längre och mer sammanhängande vinterperioden. Vintrarna är med andra ord ganska så nyckfulla. Under November var det en sådan ”förvinter” period med kyla, och åtminstone uppåt fem cm snö  och strålande väder. Perfekt för en långvandring! Studerade kartan lite snabbt och lade upp en ungefärlig rutt, med utgångspunkt från en lämplig busshållplats. Mycket grusvägar, där brukar det gå ganska fort att ta sig fram. Men även en del obanad terräng genom ett naturreservat, Trangärdet,  jag inte varit i tidigare.

Det blev en ganska lång vandring. Sol och blå himmel med snö som rasade från träden, solnedgång, mörkt och kallt, månsken och dimma, nyanser av ett svagt norrsken och dimmor. Vackert, och lite äventyrligt var det, hoppas få möjlighet att vandra där igen. Nedan är ett galleri med bilder som jag fotograferade. Klicka på en så blir bilden större och ett bildspel startas.