Tag Archives: Kilsbergen

Dunderklintarnas Naturreservat

Nu har jag äntligen varit ute på en skogsvandring igen och fotograferat lite.
Målet för denna vandring var Dunderklintarnas Naturreservat som ligger i Kilsbergen utmed Bergslagsleden, vandringsleden som passerar väster och norr om reservatet. Inne i själva reservatet är det inte så många riktiga stigar att följa. Men jag tycker det är roligt att ströva runt här. Skogen har fått växa ifred i uppåt 100 år, backar upp och backar ner, och mellan en del höjder är det som en mosaik av mindre mossar. Lite vildmarkskänsla.

Jag slog upp min tarp nära en sjö, tänkte att det skulle bli en fin soluppgång där. Regnet smattrade mot tältduken under natten, men höll mig ganska torr tack och lov. På morgonkvisten var det mest höga dimmoln, det blev inte så där jätteroligt fotoljus alltså. Men en fin promenad i skogen fick jag!

Här är några foton jag tog från denna promenad:

2017 gjorde jag också en hajk till Dunderklintarna.
Det finns att läsa och se bilder från här:

Ånnarote naturreservat

Uppe i Kilsbergen, strax innan en av de många grusvägarna slutar ligger ett naturreservat, Ånnarote Naturreservat. Jag har åkt förbi på cykel ett antal gånger, nu parkerade jag cykeln och gick en promenad i skogen. Det här var ett stopp under en längre cykeltur, stannade inte så jättelänge men tittade aldrig på klockan.

Det var inga stigar, förutom en del älgstigar, vattendrag och höjder att följa. Inga spår efter skogsbruk. Lite vildmarkskänsla.
En ganska mysig skog att å runt i. Gick upp till Tjuramossen i mitten av reservatet. Såg ingen tjur, men kanske att stigen ut på mossen, kanske att det var älgtjurens gångstråk?

Några bilder jag tog under promenaden:

Höstregn och höstärger (i kombination)

Nu hade hösten kommit längre. Träden blivit färggrannare. Molnen hängde regntunga igen. Och jag, jag åkte iväg på min blå cykel igen, i en stund när det inte regnade. Fem minuter senare började det regna. Men det såg ut som att det skulle klarna på så jag fortsatte.

Till sist kom jag fram till en djup ravin. Träden växte höga, bäcken brusade och regnet strilade.

Det blev kallt att stå still och fotografera, så jag fortsatte uppåt. Längre fram kom jag in på en väg som vintertid fungerar som skidspår. Efter ett antal backar och kurvor kom jag upp på Rusakulan. Cykeln parkerades, vinden ven och skogarna ångade. Och så fotograferade jag, åt lite medhavd fika och påbörjade hemfärden.

(Denna tur gjorde jag i början på oktober 2022)

Första höstfärgerna

En vecka efter den blöta vandringen i Fasaskogen. Nu bytte jag ut vandrarskorna mot min blåa cykel och gav mig ut på en lång runda för att besöka några smultronställen i Kilsbergen. Solen sken. Matsäck i ryggsäcken. Bra utflyktsväder.

Jag tänkte att, björken som står mitt på mossen skulle vara som ett fyrverkeri av höstfärger nu. Några höstlöv hade den allt! De mindre träden var desto färggladare.

På hemvägen stannade jag till vid en bäverdamm och spanade lite. Det verkade vara ganska lugnt här. Men såg färska gnag längre bort i en mindre skogsbäck.

Hösten hade inte färgat träden riktigt så mycket som jag trodde. Men det blev en riktigt fin cykeltur ändå.

April vintern

För några veckor sedan, när våren var på väg, kom helt plötsligt en snöstorm istället för vårregn. Istället för att sommargrönskan slog ut så lade sig ett tjockt snötäcke över landskapet!
Jag hade tänkt mig en vårvandring denna helg – men nu var det bara att bära upp skidorna från förrådet igen och tänka om!

Jag startade turen i Ånnaboda, och åkte norrut på Kilsbergsspåret. Spåret brukar spåras – men denna dag var jag först ut 🙂 Hallå – vart är alla elitskidåkare som brukar träna här egentligen!? Snötäcket varierade lite, mellan 20 och över 35 cm kramsnö, lite beroende på hur det blåst kanske. Gissar att det var djupare dagen innan temperaturen började stiga. Vädret var fint, rätt som det var kom en snöby och fyllde på snötäcket ytterligare. Blev nästan översnöad och fortsatte framåt. Hade max fäste och inget glid. Det var roligt, men gick inte direkt snabbt för mig. Det var mer att gå på skidor än att. Eller att släpa sig fram. Svängde av mot en grusväg, för att komma till en väg där jag tidigare sett ett traktor eller bilspår det skulle gå att åka i. Det kändes lite som att jag bara stod och trampade när snön var som tyngst, men i spåret på grusvägen gick det ungefär 5 gånger snabbare. Hade helt plötsligt lite glid också.

Gled ner till Storstenshöjden och bytte till torrt underställ, torra strumpor och skor under ett altantak och fortsatte till bussen hem. Hade varit roligt att försöka bestiga Storstenshöjden men energin började ta slut.

Nedan är ett litet galleri med några bilder från turen.

Galleri

Nymånen

This gallery contains 4 photos.

En bildserie på nymånen jag tog, från en vandring i Kilsbergen. Jag gick som vanligt utmed lite ”vanliga” platser, gjorde lite avstickare till ”nya” platser. Alltid roligt att se hur det ändras med årstiderna. I början sken solen och värmde. … Continue reading

En två mossars promenad på tre mil

Sommaren är här. Solen så värmande.
Vindarna svalkar. Gräset så grönskande.
Träden viskar. Sommaren så välkomnande

Under denna vandring gick jag inte bara över mossar, som rubriken kanske antyder. Men det var nog just de två mossarna som var bland de mest intressanta under de dryga tre milen jag gick. En vandring som avslutades med ett svalkande bad i en sjö.

Den första mossen har jag bara vandrat över under vinter, förvinter och vårvinter. Har  fått för mig att den ån jag följt då varit kraftigt uppdämd. På vissa platser utmed ån är det tuvor höga upp till knäna att navigera mellan. Tittar man noga mellan dem ser det ut att ha runnit vatten där. Vet inte om det stämmer. Första gången jag var här trampade jag igenom isen vid en bäverdamm, och på hemvägen fick jag skrapa frost från kameralinsen. Men nu var det sommar och inte lika kallt. Dessutom höll vindarna myggen och knotten på säkert avstånd.

Efter att ha passerat ut från denna mosse åt jag lunch, innan det var dags att passera Stråsjöbäcken där vattnet från båda mossarna rinner ihop. Därefter var det bara att leta sig ut på nästa mosse, Trangärdets naturreservat.

Jag har kommit att gilla det här området mer och mer. De vidsträcka mossarna, tjärnarna och den blockiga terängen med sin fritt växande skog. Jag såg inga djur, kanske en mus som sprang i gräset. En del fåglar såg jag. En trana bland annat. Och däreter badade jag i en fin sjö.

Älgtjärnarna

Ny månad nya äventyr. Månadens första äventyr gick mot ett av mig tidigare obesökt naturreservat; Älgtjärnarna.

Vägen dit var kantad av brusande bäckar och blåsippor. Det satt ingen skylt som markerade att det var naturreservat utmed vägen, så här var det bra med karta.

Väl framme vid naturreservatet följde jag den bäck som rinner ut från Älgtjärnarna längre upp. Det visade sig vara en väldigt intressant skog. Höga träd, granar bredvid tallar, backe upp och backe ner. Ibland sol, ibland snöstorm.

På vägen ner genom skogen från Älgtjärnarna gick jag på lite upptäcktsfärd.
Uppe vid bergstopparna drog en snöstorm fram. Vid en utsiktsplats var det fri sikt ut mot Kvarntorpshögen 25km bort. I mitten av skogen var  det något bergsbrott och ett övergivet gammalt torp. Korsordstidningarna under altanen var från år 1975. Undrar vad som hänt här.

Detta blev en riktigt mysig promenad. Hit hoppas jag återkomma fler gånger.