Kanothajk på Nittälven

I slutet på vandringen Bergslagsleden, etapp 2 såg jag att man kunde hyra kajak i Kopparberg och idén till en annan tur började ta form. Nittälven som rinner ut på andra sidan sjön har jag varit nyfiken på ett tag.

Efter några veckor var det dags att börja packa. Vad skulle jag ta med och vad skulle få plats. Kände mig resfebrigt halvdäckad av värmen! Ska man paddla kanot brukade det funka att packa i vandrarryggsäcken och häva i, men i en kajak, hm.  Packade ihop lite grejer, för att åtminstone få med något, i mer eller mindre vattentäta påsar i en bärkasse. En del påsar visade sig vara vattentäta och andra gick sönder, alltid spännande att testa sig fram. I en kylväska med frysklamp fick pastasallad sin plats. Nötter i en burk att mumsa på. Några flaskor vatten, samt resorb vätskeersättning är bra i värmen har jag lärt mig. Struntade i liggunderlaget och frukosten den glömde jag, men köpte med en påse gott och blandat på tåget för att kompensera upp. På turer över natten känns det lättare att bara ta med färdiglagatför mig istället för friluftsköket. Nu visade det sig även vara snustorrt i markerna, så ingen eld. Behövde inte frysa heller.

Efter lite resfeber kom jag iväg till slut. Kajaken hyrde jag hos Vöks Outdoor vid Djäkens badplats. Otroligt bra service.

På väg över ljusnaren mot älvens utlopp flög en fiskgjuse och patrullerade. Vid andra sidan sjön jagade mindre rovfåglar insekter. Systemkameran fick vänta tills sjövanan infunnit sig. Älvens första del innan utloppet, eller efter beroende på vilket håll man kommer från så klart, bestod av mycket mossar eller träsk blandat med lövskog, här verkade bävern trivas. Första strandhugget gjorde jag vid Nittbo, som även hade en häftig bro, vindskydd, utsikt mot en mosse mm. Fortsatte uppströms.

Efter en avstickare ner till Salbosjön genom ån Lilla Nitten och tillbaks hörs ett oväntat ljud. Över axeln skymtade en tuffande motorbåt svänga in i ån jag precis kommit ut. Det hade blivit spännande med ett möte i den mindre ån..

Fortsatte paddla uppströms. Tyst igen. Inte helt kompis med kajakens rodersystem, fällde upp det. Längre upp ändrade älven karaktär, till mer trolsk djungel. På en del sandbankar hade djur varit uppe och traskat.

Ännu längre upp kom även spår efter senaste blåsvädret. Precis att jag kom under.. Vid nästa hinder, var det förutom vindfället en minifors, såg det ut som just då. Vid en andra eller tredje titt hade det säkert varit buslätt att passera, men började känna mig trött och solen började gå ner. Bestämde mig för att vända tillbaks till vindskyddet Nittbo. Jag hade pannlampa ifall att det skulle bli mörkt.

Det gick snabbare att paddla nedströms. Mycket snabbare. En fågel flög över älven. En bäver dök med ett plask, råkade ju bara skramla lite med paddeln för att byta till  kameran. Typiskt. Svish så är jag helt plötsligt tillbaks vid Nittbo.

Käkade lite pastasallad och väntade på mörkret för att spana efter vintergatan, den borde ju synas så här ute i vildmarken. Hade glömt packa ner strumpor, men det funkade attt gå runt barfota. Ett par stjärnfall blixtrade, några satteliter gled förbi högt upp. Efter att ha fotat lite kröp jag ner i sovsäcken, knölade ihop vindjackan som kudde och sov en stund. Vaknade till en dimmig morgon över älven med ljud från smålom, tranor, kanadagäss, änder och andra djur som prasslade och lät.

Rullade ihop sovsäcken, packade och tog en klunk vatten till frukost. Fotade lite från vandringsleden som passerade, fick syn på ett par änder i dimman. Paddlade uppströms en bit för att spana efter fåglar och bävrar. Smålomens läten flyttades bara längre o längre bort. Hm. Gled nedströms istället utmed den spindelnätsförsedda älvkanten. Vidare i soluppgången. Bakom mig hade jag dimbågen som bildas när solen lyser in i stora dimmoln.

Gick iland på Prästön mitt i Ljusnaren och åt lite mer pastasallad. Njöt av sista semesterhelgen innan turen avslutades vid Djäkens Badplats. Det här var första gången jag paddlade kajak på några år, första gången själv. Vanlig kanot har jag paddlat desto mer i Hjälmaren tillexempel. Minns även en kanottur från Skäckerfjällen.

I Nittälven kändes det långsamt att paddla uppströms, för mig, men supersnabbt nedströms. Det kanske går snabbre när man fått in vanan, men om jag ska paddla fler gånger, vilket jag hoppas, får det bli några extra pass på gymmet innan, eller se om man kan bli utkörd och börja uppströms, en bit upp i vildmarken alltså. Det finns en del platser längre upp som verkar väldigt spännande att utforska.

I inlägget ovan är lite bilder men inte alla. I videoklippet nedan är ännu fler och även lite rörlig bild och smålomenns skriande läte i dimman.

 

 

Comments are closed.