Novemberligt vattenflöde

Liksom förra månadens vandring gick denna en utsiktsplats.
Fast nu hade löven fallit från träden.

 

 

Efter att ha följt en vandringsled en bra bit, tog nyfikenheten över. Jag vek av från leden vid en porlande bäck, följde utflödet vidare till nästa sjö och så vidare.

Längre ned breddade bäcken ut sig till en å. Genom våtmarker, dammar och under broar. Bitvis sakta, bitvis forsande. Under den stigande dimman.

Höstliga vyer och höstiga bäckar

En ny höstdag med strålande sol, en vidsträckt vy från den högt belägna utsiktsplatsen. Dit hittar man genom att följa stigar genom skogar, över höjder , genom dalar och över ett par broar. En bit bakom höjden ligger en sjö, den har inget synligt tillflöde men är som en källsjö för en liten bäck.

Bäcken som startar vid sjön, är från början inte mycket mer än utdikad rännil. Men växer till sig allteftersom fler små vattenflöden ansluter.

Till sist rinner den nu sprudlande bäcken ut på en mosse, och vidare över eller genom den, genom ytterligare ett skogsparti och ut på ännu en mosse. Efter ytterligare ett par kilometer, dammar och en sjö, hade bäcken vuxit betydligt där den forsade utför klipporna.

Nordligt Septemberljus

Hösten har blåst in. Höstfärgerna skiftar till sina nyanser. Rykten viskar om färggranna nyanser på himlen, norrskenet.
Tog en tur på cykeln ut till ett naturreservat, som även är en udde ut i en stor sjö. En plats utan en massa lampor som förstör mörkerseendet, förutom det kraftiga månskenet förstås. Ljumma vindar och brusande vågor. Ett par stjärnfall blixtrar över skyn. Norrskenet visar sig en liten stund, ett par minuter, därefter gick det bara att se svagt med mörkerseendet.
Lika bra att cykla hemåt och äta nattmacka.

Övernattning på Rusakulan

En bit in på Augusti har värmeböljan över Närkeslätten övergått till mer behagliga temperaturer, tycker jag som lätt blir dåsig när det är för varmt.

Slutet på ledigheten närmar sig, mindre regn och åskskurar ger det där lite mer intressanta vädret. Packar ryggsäcken och beger mig till Rusakulans utsiktsplats. Det blåser lite kyligt på höjden så jag går ner till vindskyddet och äter kvällsmaten där i lä. Får sällskap av några personer jag aldrig sett innan. De firade att eldningsförbudet hade hävts med att grilla korv och majs. Riktigt trevligt med sällskap att småprata med och en värmande brasa.

Morgonen därpå går jag upp till utsiktsplatsen. Det hade börjat blåsa en del igen, vinden hade fått dimmoln att driva över slätten. Tre tranor lyfte från någonstans, och flög på sina vingar till en ny plats. När solen gått upp och börjat värma fortsatte jag på Bergslagsleden till Ånnaboda.

Sommar vid Kilsbergsstugan

Sommarvärmen ligger tjock, eller hur man nu säger. I början på semestern köpte jag en ny cykel och den första lite längre turen gick upp till Tomasboda och Kilsbergsstugan bland annat. Jag gissar att det skulle varit mer växtlighet vid stugan om det inte vore för torkan. Cyklade vidare in i Kilsbergens stigar på Vintergatan där jag åkte skidor så många gånger i vintras. Vid Rusasjön blommade näckrosorna så vitt.

En Juni Natt

Nu var det lång tid innan senaste övernattningen i skogen. Nu blev det dags igen, ryggsäcken packades och färden till lägerplatsen påbörjades. Det blev ingen långvandring, utan snarare förbi några av mina smultronställen, och nog hittade jag ett par smultron utmed vägen.

Efter ett par timmars sömn blev det dags att ta sig upp ur sovsäcken och vänta in morgonsolens ljus.

Maj vandring. Sol, åska och regn

Dags att ta sig tid att skriva om ett nytt äventyr i Kilsbergens varierande skogar! En dag i Maj började jag vandringen med utgångspunkt från Ånnaboda och tog in på Bergslagsleden. Nyutslaget blåbärsris lyste grönt efter senaste regnet och bäckarna flödade ystert.

Efter fotostoppet vid Göljebäcken började molnen tätna och åskan mullra. Nära Gårdsjötorp satt jag både under granar och under taknockar för att undvika att bli genomvåt av åskregnet. Från Gårdsjötorp testade jag lite nya stigar mot Kilsbergsstugan, istället för den vanliga bergslagsleden.

Framme vid Kilsbergesstugan blommade Gullvivorna för fullt. I och över skogar och ute på Närkeslätten började dimmor och dis stiga efter det kraftiga åskvädret.

Det blev en spännande vandring. Lite annorlunda och äventyrligt med det kraftiga åskregnet och ljuset som följde. När jag gick denna etapp tog jag bussen till Ånnaboda, och vandrade till Ullaviklint. Därifrån gick jag in till Örebro och närmsta stadsbuss, lite asfaltsväg som tar några timmar att gå. Det finns en busshållplats i Klockhammar intill Ullaviklint, men den har tyvärr inte de bästa bussförbindelserna..

Vårvandring genom vårflod

Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade denna blogg, igen.

Vintern har gett upp sitt grepp om Närkeslätten, skidorna ställts undan och vårsolen börjat värma. I helgen gjorde jag en vandring med utgångspunkt från Ånnaboda. På stigar, vägar och i terräng var det bitvis barmark och vår, bitvis tjällossning, trettio meter barriga skidspår, trettio meter barmark varvat med snödrivor på upp till trettio centimeter.

Så, visar ett album med tio bilder från den turen: