Bergslagsleden etapp 11 och 10.

Jag har tänkt ett tag att det vore roligt att försöka ta mig igenom alla etapper av bergslagsledens. Inte nödvändigtvis i ett svep, utan en etapp en dag, en till eller två en annan dag. Och så vidare.

Idag började jag. I mitten ungefär. Startade vid Klunkhyttans Busshållplats, vid Leken alltså och siktade mot Ånnaboda. Stannade och tittade på saker, fotograferade, njöt av utsikter, vyer över sjöar och annat fint.

Det första naturreservatet, Klunkhytteskans bjuder på en ganska så långväga utsikt. Här har det även legat en borg. Vid sjön stora tväggelåten ligger ett vindskydd väldigt fint beläget. I Dunderklintarnas Naturreservat är det ganska trolsk skog, en favoritplats att fotografera på. Vägen ner mot garphyttans nationalpark kändes lite småtråkig, men fick äntligen se parken när mer än första blåsippan blommade. Efter nedförsbacke kommer uppförsbacke, och så väntade turens finaste utsiktsplats längst upp i nationalparken.

Vid Suttarboda började nästa etapp och här fyllde jag på vatten. Vid Björktjärn badade jag fötterna och undrade vem som skulle hinna först till Ånnaboda; Jag eller regnmolnen.. Vattnet i sjön kändes kallt och benen möra efter typ 18km löpning. Käkade en chokladkaka innan sista biten över Falkaberget, där en korpfamilj hade flyguppvisning. Väl i Ånnaboda köpte jag lite fika, som snabb energi påfyllning

Vilen härlig tur! Det blev nästan 24 km, och 470 höjdmetrar. Enligt min trippmätare. Inte konstigt att det kändes i benen på slutet.

Jag har inte bestämt mig för när jag tar nästa etapp av Bergslagsleden.
Men här är ett galleri bilder från turen;

Sommar i Ånnaboda naturreservat

En sommardag. Värmande solsken.
Fläktande vindar. Växter så grönskande.
En promenad utmed Ånnaboda naturreservat.

Efter åskregn

Efter ett rejält åskväder tog jag en runda i Markaskogens naturreservat och fotograferade lite. Ett nyfiket rådjur, massor av mygg och stämningsfull dimma.

Besök i sveafallen

En avstickare från Närkeslätten till Sveafallen. Ett naturreservat med spår efter istiden och stora mossiga skogspartier. Och en labyrint av slingrande skogstigar hit och dit, fram och tillbaks. Eller så kändes det åtminstone, när man inte hittar i området.

 

Vårväder på mossen

Från skidtur till löprunda, ungefär samma sträcka som jag åkte skidor i förra inlägget för längesedan. I skogens skuggpartier ligger snön fortfarande i drivor, på ännu skuggigare körvägar är det fortfarande skidföre (ok på sträckor räknat i tiotals meter men ändå). På mossarna har tuvullskotten (osäker på om det är tuvull eller liknande) börjat blomma.

En fantastisk dag. Jag bytte ut vandrarkängorna mot trailskorna. Tog mig fram snabbare, men så hade jag ju tränat lite

 

 

December och skidtur

Slutet på december, julhelg och lite snö. Inga stora snömängder men tillräckligt att åka på. Tillräckligt för att försöka sig på en tur med andra ord!

Startade skidturen i Ånnaboda. Det var spårat genom skogen utmed vinterleden norrut. Fick parera för ett par stenar, men det gick bra.

Det gick bra att åka till Kilsbergstugan vid Tomasboda. Lite lurigare att ta vägen över Lisselängen och Karthälleömossen tillbaks, men med lite envishet gick det.
Spåret var packat med skoter, täckt av nysnö som spårats av både räv och lo. Regnat måste det också ha gjort, för träd och växter var isklädda. Ett riktigt vinterland.

Sista biten tillbaks till Ånnaboda gick i en allt rödare solnedgång som speglade sig i snön. Väldigt vackert.

Novemberligt vattenflöde

Liksom förra månadens vandring gick denna förbi en utsiktsplats.
Fast nu hade löven fallit från träden.

 

 

Efter att ha följt en vandringsled en bra bit, tog nyfikenheten över. Jag vek av från leden vid en porlande bäck, följde utflödet vidare till nästa sjö och så vidare.

Längre ned breddade bäcken ut sig till en å. Genom våtmarker, dammar och under broar. Bitvis sakta, bitvis forsande. Under den stigande dimman.

Höstliga vyer och höstiga bäckar

En ny höstdag med strålande sol, en vidsträckt vy från den högt belägna utsiktsplatsen. Dit hittar man genom att följa stigar genom skogar, över höjder , genom dalar och över ett par broar. En bit bakom höjden ligger en sjö, den har inget synligt tillflöde men är som en källsjö för en liten bäck.

Bäcken som startar vid sjön, är från början inte mycket mer än utdikad rännil. Men växer till sig allteftersom fler små vattenflöden ansluter.

Till sist rinner den nu sprudlande bäcken ut på en mosse, och vidare över eller genom den, genom ytterligare ett skogsparti och ut på ännu en mosse. Efter ytterligare ett par kilometer, dammar och en sjö, hade bäcken vuxit betydligt där den forsade utför klipporna.