Tag Archives: Kilsbergen

Oktober, höstvandring 2017

I andra halvan av Oktober gav jag mig ut på en ny vandring i Kilsbergens skogar.  Vägar jag snart kan utantill, och stigar jag aldrig sett tidigare.

Om hösten kommer skymningen tidigare och tidigare. Vid en tjärn dit ingen stig går, möttes jag av en vacker solnedgång innan jag fortsatte genom tallskogen till nästa tjärn.

 

Efter att solen gått ner började det skymma på, och vid en annan tjärn hade molnen fått en blåare ton. För att hitta ut ur skogen sedan fick jag plocka fram pannlampan. Hade en otroligt fin stjärnhimmel över mig under vandringen tillbaks

September, början på hösten

Häromveckan tog jag en tur till en promenadslinga som kallas Göljestigen, en markerad stig utmed bäcken som går under namnet Göljebäcken. En fridull stig att gå med det porlande ljudet från bäcken intill.

Jag utgick från busshållplatsen i Ånnaboda. Avslutade med en promenad över Storstenshöjden innan bussen hem från Garphyttan. Höjden låg täckt av dimma inför det stundande höstregnet.

Försommrig maj vandring på bergslagsleden

Mitten på maj. Trädens löv har eller börjar slå ut helt, det känns som att sommaren närmar sig. Bestämmer mig för att göra en liten vandring, när helgen bjuder på fint väder. Tar bussen upp till Garphyttan och börjar gå mot Rusakulan. Passerar bla Skvaleberget med sitt Idegrans bestånd. Minns dock inte om jag såg några idegranar. Men fint var det där hur som helst!
Kommer fram till Ullaviklint mellan solens nedgång och månens uppgång. Bestämmer mig för att slå läger på höjden där, istället för att fortsätta genom mörkret. Är själv i den gamla fornborgen, sånär som på en nattskärra som nyfiket kommer och spanar in mig.

Efter att ha sovit ett par timmar, fortsatte jag vidare mot Norra Trolldalen med sin lummiga ravin. Nyfiken som jag är, tog jag en avstickare över Skrikarboda också, för att se mig om lite extra. I närheten ligger Kvarnsjön med en liten skvaltkvarn, som troligen hört till skrikarboda, utmed vägen tillbaks till Rusakulan. Därefter fortsatte jag vidare på Bergslagsleden till Mogetorp. I väntan på bussen hem avslutade jag vandringen med en TipTop glass i värmen vid Mogetorps värdshus.

Det blev en fin vandring. kanske lite längre än vad jag brukar gå, men på stigar och vägar går det ju ganska snabbt att ta sig fram. Fick både mersmak för att gå fler hela etapper av Bergslagsleden, träningsvärk liksom fina minnen. Mötte några andra utmed leden, så det var trevligt. Skriver inte så mycket mer om promenaden, men bilderna i gallerierna ovan kanske berättar ytterligare.

Vårens vintriga bakslag

Våren kom, blommor i olika färger växte upp. Lagom till påsk även en snöstorm som förvandlade landskapet i Närke till vinter. Själv låg jag sjuk just när det snöade som allra mest, men ett par dagar senare kom jag upp till Ånnaboda för att promenera en sväng i området runt Falkasjön och ned till sista bussen hem från Garphyttan. Väldigt mysigt med lite snö, i terrängen låg det mellan 3-5 cm, i gläntor där det blåst ihop 15-20 cm ca. Där växte även tuvullen upp som raketer genom snötäcket. Blev en riktigt härlig liten vandring, det snöade till och med på mig.

Ett litet bildgalleri från denna promenad. Klicka på en bild om du vill se större, då blir det som ett bildspel.

Bland vårblommor och utsikter April 2017

Nu känns det som att våren i Närke kommit på riktigt! Växter i olika färger poppar upp i takt med att solen värmer. Häromdagen gav jag mig ut på en riktig vårvandring. Tog bussen till Klockhammar och startade vandringen där med Garphyttan som mål.

Första delmålet var den klassiska utsikten från Ullaviklint. Alltid fint där. Efter att ha beundrat utsikten och hejat på ett par andra personer fortsatte jag vidare mot Tomasboda och Kilsbergsstugan.

Mellan Ullaviklint och Tomasboda går det att gå småstigar. Stigar som är så små att de rätt som det är verkar försvinna bland ljung och ris. Därför kan det vara bra att ha med sig en karta att orientera sig med här. Skarboma och Björnbo hittade jag inte denna gång, är det någon som vet vad som  finns där?

Efter att ha fikat – menade druckit vatten, för matsäcken blev visst kvar hemma fortsatte jag utmed Bergslagsleden mot Ånnaboda. Strax efter Dammsjön kan man göra avstickare mot Trollgrytan och/eller Vargkitteln vilket jag gjorde. Något jag inte gjorde var att gå över den högsta punkten vid Tomasboda eller avslutade med att gå över Storstenshöjden. Det började nämligen kurra i magen och så ville jag komma hem till matsäcken innan midnatt!

Vintrigt februari

En promenad i februari månad. Inga stora snömängder som kan vara andra år, men tillräckligt för att ljusa upp. Isarna på sjöarna är desto stabilare, det gäller bara att undvika in eller utloppen eller andra platser där det kanske är strömt.

Vintrig skogsbäck

De som följer min blogg har alldeles säkert lagt märke till att jag gillar gå på lite längre turer över dagen. Nu senast bestämde jag mig för att följa ett litet vattendrag och se vad jag hittade. Inte från bäckens källa, men en bra bit upp innan den hunnit växa till sig.

Det tog en stund att ta sig dit, solen hade nog börjat gå ner när jag avvek från grusvägen, in i skogen och vidare utmed skogsbäcken. Träden utmed bäcken var täckta av dimfrost, som bildas genom att fukten i dimmorna fryser på fast på trädens grenar. Allteftersom, efter att den lilla bäcken fått påfyllning från en tjärn och andra tillflöden, blir den bitvis mer som en stilla flytande å där räven gått på sidan om.

Allteftersom temperaturen sjönk tätnade dimbankarna. Men ovanför mig var det fortfarande stjärnklart, ibland syntes även vintergatans konturer som en stege upp över himlavalvet. Vackert! 🙂

Vintrigt Januari

Januari, och ytterligare en snöperiod, liksom ytterligare ett par små äventyr och strapatser i skogarna, likaså lite nya bilder. Nu senast promenerade jag i ett område jag varit i mycket tidigare, men det är alltid fascinerande att se hur landskapet ändras med årstiderna.

Vid en skogsbäcks början, eller nedanför utloppet från en sjö men inloppet till en bäverdamm, mötte jag två strömstarar som fiskade växtdelar att leta insekter i, såg det ut som. När temperaturen föll, bildades dimbankar lite här och där. Och skogsbäcken  började frysa allt mer. Ungefär som man själv kan känna ibland, att man inte kommer nånstans i livet, som att allt ”fryser”.

Allteftersom blir det ytterligare lite kyligare och lite ljusare igen när månen börjar ge sitt sken. Över Falkasjön syns även nyanser av ett norrsken. Avslutar vandringen med picknick uppe på Falkaberget. (innan promenad till busshållplatsen i Garphyttan). Satt på ryggsäcken som sittunderlag under konturerna av vintergatan på himlen. Vattnet i vattenflaskan hade väl en temperatur kring fryspunkten. Nästa gång ska jag försöka komma ihåg kaffetermos! Nyanser av norrsken och stjärnorna på himlen tänker jag som en personlig reflektion, som en hint om att det är i himlen man ska sätta sitt hopp, till Gud sin himmelske Fader när det känns som att livet går ”trögt” eller börja ”frysa”.

Trevlig helg!