Tag Archives: Bergslagsleden

Bergslagsleden etapp 9

Nu var det dags att avverka ännu en etapp av Bergslagsleden, nummer 9, vilket blev den tredje i ordningen av totalt 17 sjutton att försöka ta sig igenom under ett år.

I området har jag både vandrat, cyklat,  åkt skidor mm, och det första jag gjorde var att råka ta in på vinterleden.. Bara att springa tillbaks och göra rätt!

Utmed leden finns väldigt många fina platser där man bara måste stanna, fika och fotografera. Kilsbergsstugan är det första. Och där är det enkelt att göra en avstickare till ”Högsta punkten” med sin utsikt.

Nästa höjdpunkt är Trolldalens naturreservat, där det även finns en hisnande rundslinga genom reservatet. Den är på 2,5 km, men tar sin tid, här gäller det att se vart man sätter fötterna.

Därefter fortsätter leden mot Ånnaboda, vackra skogspartier, en mer eller mindre övervuxen utsiktsplats, vackra skogspartier och så ett bad i Ånnabodasjön med mera.

Enligt http://bergslagsleden.se/etapper/leden/etapp-9/   ska etappen vara 10 km. Jag startade vid busshållplatsen i Klockhammar och slutade vid busshållplatsen i Garphyttan, och med avstickarna blev det mer än dubbla distansen och ca 500hm enligt min trippmätare (varav en stigning på kanske 160hm mellan klockhammar och Blankhult) Pigga ben rekomenderas

Bergslagsleden etapp 11 och 10.

Jag har tänkt ett tag att det vore roligt att försöka ta mig igenom alla etapper av bergslagsledens. Inte nödvändigtvis i ett svep, utan en etapp en dag, en till eller två en annan dag. Och så vidare.

Idag började jag. I mitten ungefär. Startade vid Klunkhyttans Busshållplats, vid Leken alltså och siktade mot Ånnaboda. Stannade och tittade på saker, fotograferade, njöt av utsikter, vyer över sjöar och annat fint.

Det första naturreservatet, Klunkhytteskans bjuder på en ganska så långväga utsikt. Här har det även legat en borg. Vid sjön stora tväggelåten ligger ett vindskydd väldigt fint beläget. I Dunderklintarnas Naturreservat är det ganska trolsk skog, en favoritplats att fotografera på. Vägen ner mot garphyttans nationalpark kändes lite småtråkig, men fick äntligen se parken när mer än första blåsippan blommade. Efter nedförsbacke kommer uppförsbacke, och så väntade turens finaste utsiktsplats längst upp i nationalparken.

Vid Suttarboda började nästa etapp och här fyllde jag på vatten. Vid Björktjärn badade jag fötterna och undrade vem som skulle hinna först till Ånnaboda; Jag eller regnmolnen.. Vattnet i sjön kändes kallt och benen möra efter typ 18km löpning. Käkade en chokladkaka innan sista biten över Falkaberget, där en korpfamilj hade flyguppvisning. Väl i Ånnaboda köpte jag lite fika, som snabb energi påfyllning

Vilen härlig tur! Det blev nästan 24 km, och 470 höjdmetrar. Enligt min trippmätare. Inte konstigt att det kändes i benen på slutet.

Jag har inte bestämt mig för när jag tar nästa etapp av Bergslagsleden.
Men här är ett galleri bilder från turen;

Övernattning på Rusakulan

En bit in på Augusti har värmeböljan över Närkeslätten övergått till mer behagliga temperaturer, tycker jag som lätt blir dåsig när det är för varmt.

Slutet på ledigheten närmar sig, mindre regn och åskskurar ger det där lite mer intressanta vädret. Packar ryggsäcken och beger mig till Rusakulans utsiktsplats. Det blåser lite kyligt på höjden så jag går ner till vindskyddet och äter kvällsmaten där i lä. Får sällskap av några personer jag aldrig sett innan. De firade att eldningsförbudet hade hävts med att grilla korv och majs. Riktigt trevligt med sällskap att småprata med och en värmande brasa.

Morgonen därpå går jag upp till utsiktsplatsen. Det hade börjat blåsa en del igen, vinden hade fått dimmoln att driva över slätten. Tre tranor lyfte från någonstans, och flög på sina vingar till en ny plats. När solen gått upp och börjat värma fortsatte jag på Bergslagsleden till Ånnaboda.

Maj vandring. Sol, åska och regn

Dags att ta sig tid att skriva om ett nytt äventyr i Kilsbergens varierande skogar! En dag i Maj började jag vandringen med utgångspunkt från Ånnaboda och tog in på Bergslagsleden. Nyutslaget blåbärsris lyste grönt efter senaste regnet och bäckarna flödade ystert.

Efter fotostoppet vid Göljebäcken började molnen tätna och åskan mullra. Nära Gårdsjötorp satt jag både under granar och under taknockar för att undvika att bli genomvåt av åskregnet. Från Gårdsjötorp testade jag lite nya stigar mot Kilsbergsstugan, istället för den vanliga bergslagsleden.

Framme vid Kilsbergesstugan blommade Gullvivorna för fullt. I och över skogar och ute på Närkeslätten började dimmor och dis stiga efter det kraftiga åskvädret.

Det blev en spännande vandring. Lite annorlunda och äventyrligt med det kraftiga åskregnet och ljuset som följde. När jag gick denna etapp tog jag bussen till Ånnaboda, och vandrade till Ullaviklint. Därifrån gick jag in till Örebro och närmsta stadsbuss, lite asfaltsväg som tar några timmar att gå. Det finns en busshållplats i Klockhammar intill Ullaviklint, men den har tyvärr inte de bästa bussförbindelserna..

Vårvandring genom vårflod

Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade denna blogg, igen.

Vintern har gett upp sitt grepp om Närkeslätten, skidorna ställts undan och vårsolen börjat värma. I helgen gjorde jag en vandring med utgångspunkt från Ånnaboda. På stigar, vägar och i terräng var det bitvis barmark och vår, bitvis tjällossning, trettio meter barriga skidspår, trettio meter barmark varvat med snödrivor på upp till trettio centimeter.

Så, visar ett album med tio bilder från den turen:

Dunderklintarna

Häromdagen gjorde jag en hajk upp till ett naturreservat, Dunderklintarna. Skogen har enligt uppgift fått stå orörd i över hundra år nu. Promenerade dit med utgångspunkt från Garphyttan. Solsken och blommande ljung utmed vägen. Växlade även ett par ord med en MTB cyklist, trevligt, för annars brukar jag inte möta så många andra när jag är ute själv.

Under natten blir det stjärnklart, några av de så kallade perseidernas stjärnfall syns blixtra över sjön.

Går upp ungefär samtidigt som solen börjar nå upp. Det dröjer dock inte länge innan den skyms bakom tjocka dimmoln. Men det är ju ändå rätt mysigt att äta frukost intill dimhöljda sjöar och skogar!

Efter frukost går jag lite i den närliggande skogen, och en sväng genom Garphyttans Nationalpark innan promenaden fortsätter till Garphyttan för att ta bussen sista biten hem . Vet inte hur lång promenad det blev, men kändes rätt lagom i alla fall 🙂

Försommrig maj vandring på bergslagsleden

Mitten på maj. Trädens löv har eller börjar slå ut helt, det känns som att sommaren närmar sig. Bestämmer mig för att göra en liten vandring, när helgen bjuder på fint väder. Tar bussen upp till Garphyttan och börjar gå mot Rusakulan. Passerar bla Skvaleberget med sitt Idegrans bestånd. Minns dock inte om jag såg några idegranar. Men fint var det där hur som helst!
Kommer fram till Ullaviklint mellan solens nedgång och månens uppgång. Bestämmer mig för att slå läger på höjden där, istället för att fortsätta genom mörkret. Är själv i den gamla fornborgen, sånär som på en nattskärra som nyfiket kommer och spanar in mig.

Efter att ha sovit ett par timmar, fortsatte jag vidare mot Norra Trolldalen med sin lummiga ravin. Nyfiken som jag är, tog jag en avstickare över Skrikarboda också, för att se mig om lite extra. I närheten ligger Kvarnsjön med en liten skvaltkvarn, som troligen hört till skrikarboda, utmed vägen tillbaks till Rusakulan. Därefter fortsatte jag vidare på Bergslagsleden till Mogetorp. I väntan på bussen hem avslutade jag vandringen med en TipTop glass i värmen vid Mogetorps värdshus.

Det blev en fin vandring. kanske lite längre än vad jag brukar gå, men på stigar och vägar går det ju ganska snabbt att ta sig fram. Fick både mersmak för att gå fler hela etapper av Bergslagsleden, träningsvärk liksom fina minnen. Mötte några andra utmed leden, så det var trevligt. Skriver inte så mycket mer om promenaden, men bilderna i gallerierna ovan kanske berättar ytterligare.

Höstliga färger utmed Bergslagsleden

Nu i helgen (8/10 2016) gick jag (delvis) etapp11 av Bergslagsleden, Leken -> Suttarboda, men sista biten genade jag lite mot Garphyttan. Det  blev lite småmörkt, och jag vill nog se mer av Garphyttans nationalpark än vad ficklampan behagar lysa upp åt mig.

Hösten är här, och träden ser ut som fyrverkerier med alla färger just nu.
Strax efter starten vid Leken passerar man över Lekhytteån där bävrar varit landskapsarkitekter en gång i tiden. Kanske att de flyttar tillbaks snart.

Ett par kilometer efter höjden vid Klunkhytteskans passerar leden ett annat naturreservat, Dunderklintarna med mossar och annan häftig natur. Utmed vandringsleden i norra delen av reservatet växer dvärgbjörk, en växt som annars mestadels återfinns uppe i norrland.