Category Archives: Utflykter/Vandringar

Bergslagsleden etapp ett – Några intryck

Äntligen dags för en ny vandring. Äntligen en ”ny” skog. Spännande och roligt. Från Kloten och till Gillersklack hade jag tänkt gå, men hade inte riktig koll på hur lång tid det skulle ta. Det brukar ta lite längre tid genom nya okända marker.

Några vyer i början av leden:

Leden gick genom trolska och varierande skogar, även på grusvägar . Här och var syntes spår efter tidigare bebyggelse, ruiner, odlade marker och stenmurar bla.
Vid Åbostugan, ett givet rastställe, åt jag lunch och fyllde på vattenflaskan från mittena av det strömmande vattnet. Tyckte faktiskt det smakade bättre här än vattnet längre fram i Gillersklack..

Längre fram kom jag till en skylt ”Naturreservat” med en pil rakt in i skogen. ”Det verkar spännande!” tänkte jag, och följde pilens riktning. Det visade sig vara en rundslinga i naturreservatet Getryggsområdet. Stigen var markerad, men inte särskilt vältrampad.

Leden fortsatte vidare. Backe upp. Backe ner. Små sjöar. Små tjärnar. Olika stora.

Ännu mer uppförsbackar. Fler hyggen. Hyggen är kanske inte så roliga, men det ger omväxling mot den täta skogen och utsikt över närområdet.

Det tog ungefär 9 timmar att gå till från Kloten till Gillersklack, inklusive raster och en del sightseeing. En väldigt fin start på Bergslagsleden 🙂

Vandring i skiftande väder

Den här dagen, den 15e Juli,  stod en långvandring, eller en vandring på lite drygt 3mil på schemat. Under morgonen var jag kanske lite lat, och väntade ut regnet. Men så behövde jag inte bli lika blöt kanske. Valde att ha på regnkläderna ändå, eftersom det småregnade lite till och från och var väldigt fuktigt bl.a.

Jag startade på Bergslagsleden vid Klunkhyttan och tog sikte på Klunkhytteskans. Regnet hade precis upphört, molnen låg lågt eller som dimma. Något som fick mig att undra om jag inte var i typ Norge.

Vid nästa utsiktsplats, en bit in på Villingsbergs skjutfält, hade dimman lättat.

Någonstans mellan trädlinjerna man ser mot horosinten, efter på diverse olika stigar över hyggen och mellan olika träd, ligger Trangärdets naturreservat med sina mossar och små tjärnar. Här sken solen, och värmen steg betydligt.

På hemvägen hittade jag en spännande skog jag inte varit i tidigare. Här lutade det åt alla möjliga håll, backe upp och backe ner.

Det här kändes som en ganska tuff vandring, för dagen. Men med häftiga vyer och skogar samt goda hjortron, blåbär och några kantareller.

Trolldalsbäcken

I Kilsbergen finns flera så kallade sprickdalar, varav minst två kallas Trolldalen. Genom den norra, belägen strax norr om Klockhammar utanför Örebro, har en porlande bäck sin framfart. Genom norra trolldalen går även bergslagsleden.

Nu hade det precis regnat en del och gett bäcken påfyllning, det forsade en del.
Själva ravinen är över en kilometer lång med forsar, mindre vattenfall och en del lugnare partier. Runtom reser sig bergsidorna högt.

Lite senare under dagens vandring, efter en avstickare över Rusakulan korsade jag bäcken längre uppströms. Då hade den delat upp sig och var inte lika strid, utan rann i sakta mak över en sank och blomstrande äng.

Ytterligare lite längre upp ligger Kalltjärnen, en tjärn utan synliga tillflöden och en av bäckens källflöden. En gång i tiden har tjärnen blivit uppdämd, men fördämningen hade sett bättre dagar. Bäverspår hittade jag på flera platser, men bara gamla. Men det är mycket möjligt att de kommer tillbaks och hjälper till med fördämningarna.

Kalltjärnen. 1933 står det i cementen på fördämningen.

Bäverbäcken, Juni 2020

Slutet på Juni och  ett mindre åskväder hade precis rensat luften och sköljt bort dammet efter torkan. Perfekt för en ny vandring. Målet för dagens vandring var en upptäcktsfärd utmed en bäck. En mindre del av bäcken, men ganska tuff terräng att vandra i, men desto mer spännande.

I början kunde jag konstatera att vattennivån i bäcken verkade väldigt låg, trots regnet. Fjärilar och trollsländor lekte kring vattendraget:

Här och var utmed bäcken syntes spår efter bäverns arbeten. Gamla hyddor och dammar, ibland lite färskare spår som visade att dammarna inte var helt övergivna.

Plötsligt efter en krök får det låga vattenståndet sin förklaring. Bävrarna hade här en nybyggd damm, den kanske stått där i några år, men det syntes att de byggt och tagit vara på regnvattnet. I närheten syntes gott om färska spår, inklusive grävda kanaler och släpvägar upp i skogen. En mindre sjö och våtmark, här kommer säkert även andra djur och fåglar trivas.

 

Trangärdet revisited

Jag har vid flera tillfällen berättat om mina turer genom Trangärdets naturreservat. Tröttnar nog aldrig på den skogen.

Nu i juni var det dags igen. Solen värmde, nästan för varmt. Vinden fläktade bort mygg och knott. Tuvullen stod som vita bollar. Skavttrammen blommade och doftade. En andfamilj simmade över en av tjärnarna. Det var kanske inte det bästa fotoljuset, men fint var det ändå.

Bergslagsleden etapp sex

I början på Mars sprang jag igenom etapp sex på Bergslagsleden. Det har jag berättat om på instagram, men tänkte att jag skriver ett blogginlägg också.

Jag startade vid busshållplatsen med namnet Bergslagsleden och fortsatte norrut på leden. I början gick leden på stigar och grusvägar om vartannat, lite lätt uppför med vyer in mot Nora. Hade velat klättra uppför trappan på berget på bilden nedan, men den var avstängd på grund av rasrisk.

Avstickare till utsiktsplats

På en plats utmed leden gick det att göra en avstickare till ännu en utsiktsplats. Där var det skönt att bara sitta en stund.

Leden var väldigt varierad. Här och där inslag av spännande trolsk skog, här och var en del hyggen och avverkad skog. Leden passerade  även en källa med kallt vatten att dricka ur och ett naturreservat; Alntorps Storskog. Ett lite djupare skogsparti, kändes det som, där diset låg kvar samtidigt som solen sken in. Perfekt för mig som gillar att fota.

Strax därefter kom jag fram till Hammarby och Järleån, där etappen startar. Eller slutar, beroende på vilket håll man kommer ifrån.
Jag skrev om den turen i denna tur, genom Järleåns naturreservat alltså, i ett tidigare inlägg här.

Eftersom jag var tvungen att åka buss tillbaka, vände jag efter att ha följt Järleån en bit. (busshållplatserna ute på landet trafikeras inte särskilt ofta under helgerna).
Tillbaks genom skogen, över berget och vidare på landsvägen.
Längre och längre.
Tillsist kom jag fram till Nora, en fin liten  stad. Men det omtalade glasscafet hade denna marskväll inte öppnat för säsongen. Nu i Maj kanske de hunit öppna.

Järleåns Naturreservat

Fem foton från ett besök i Järleåns naturreservat den 7/3 – 2020.
Soligt och vårigt.
Spännande stigar.
Forsande vatten.

Området Järleåns Naturreservat ligger utmed Bergslagsleden, öster om Norasjön som i sin tur ligger öster om staden Nora. Vill man åka buss dit, heter närmsta busshållplatsen Övre Järle, vardagar bara.
Alternativt kan man göra som jag, gå av vid busshållplatsen Bergslagsleden och gå eller springa på leden, ca 9 km fram till Naturreservatet.

Trangärdets Naturreservat

Januari månad. Vart den begynnande vintern tog vägen är det nog många som undrar. Skidorna står kvar nere i förrådet, så jag nyttjar trailskorna istället. Målet för dagens utflykt var Trangärdets Naturreservat. Ett område som en fredad orörd stiglös oas i Villingsbergs skjutfält.

Utmed vägrenarna låg en del frost, på sjöarna låg tunn is, is som såg tjockare ut ju högre upp sjöarna låg.
Enklaste sättet att hitta till naturreservatet är nog via där Stråsjöbäcken rinner. För att hitta dit är det bara att studera kartan och kolla så att det inte är någon övning på skjutfältet intill samtidigt.

Mossarna hade frusit så pass att det gick att ta sig fram relativt torrfotad, som att vintern gjorde ett nytt försök att bita sig fast.

Vidsträckta mossar, gamla orördaskogar, små tjärnar och några små slingrande bäckar med mera.

Även på hemvägen hittade jag några fotomotiv;