Tag Archives: Skog

Decemberflöde

Häromdagen begav jag mig äntligen ut på en ny vandring. Vintern hade kommit, men det mesta hunnit töa igen. Inte så mycket snö alltså. Men ändå gött att komma ut och gå ett par mil. Efter att både snön smält och mera regn fallit var det ganska bra fart i bäckarna.

Här är ett par foton från december, någonstans i Kilsbergen.

Dunderklintarna

Häromdagen gjorde jag en hajk upp till ett naturreservat, Dunderklintarna. Skogen har enligt uppgift fått stå orörd i över hundra år nu. Promenerade dit med utgångspunkt från Garphyttan. Solsken och blommande ljung utmed vägen. Växlade även ett par ord med en MTB cyklist, trevligt, för annars brukar jag inte möta så många andra när jag är ute själv.

Under natten blir det stjärnklart, några av de så kallade perseidernas stjärnfall syns blixtra över sjön.

Går upp ungefär samtidigt som solen börjar nå upp. Det dröjer dock inte länge innan den skyms bakom tjocka dimmoln. Men det är ju ändå rätt mysigt att äta frukost intill dimhöljda sjöar och skogar!

Efter frukost går jag lite i den närliggande skogen, och en sväng genom Garphyttans Nationalpark innan promenaden fortsätter till Garphyttan för att ta bussen sista biten hem . Vet inte hur lång promenad det blev, men kändes rätt lagom i alla fall 🙂

Vårens vintriga bakslag

Våren kom, blommor i olika färger växte upp. Lagom till påsk även en snöstorm som förvandlade landskapet i Närke till vinter. Själv låg jag sjuk just när det snöade som allra mest, men ett par dagar senare kom jag upp till Ånnaboda för att promenera en sväng i området runt Falkasjön och ned till sista bussen hem från Garphyttan. Väldigt mysigt med lite snö, i terrängen låg det mellan 3-5 cm, i gläntor där det blåst ihop 15-20 cm ca. Där växte även tuvullen upp som raketer genom snötäcket. Blev en riktigt härlig liten vandring, det snöade till och med på mig.

Ett litet bildgalleri från denna promenad. Klicka på en bild om du vill se större, då blir det som ett bildspel.

Bland vårblommor och utsikter April 2017

Nu känns det som att våren i Närke kommit på riktigt! Växter i olika färger poppar upp i takt med att solen värmer. Häromdagen gav jag mig ut på en riktig vårvandring. Tog bussen till Klockhammar och startade vandringen där med Garphyttan som mål.

Första delmålet var den klassiska utsikten från Ullaviklint. Alltid fint där. Efter att ha beundrat utsikten och hejat på ett par andra personer fortsatte jag vidare mot Tomasboda och Kilsbergsstugan.

Mellan Ullaviklint och Tomasboda går det att gå småstigar. Stigar som är så små att de rätt som det är verkar försvinna bland ljung och ris. Därför kan det vara bra att ha med sig en karta att orientera sig med här. Skarboma och Björnbo hittade jag inte denna gång, är det någon som vet vad som  finns där?

Efter att ha fikat – menade druckit vatten, för matsäcken blev visst kvar hemma fortsatte jag utmed Bergslagsleden mot Ånnaboda. Strax efter Dammsjön kan man göra avstickare mot Trollgrytan och/eller Vargkitteln vilket jag gjorde. Något jag inte gjorde var att gå över den högsta punkten vid Tomasboda eller avslutade med att gå över Storstenshöjden. Det började nämligen kurra i magen och så ville jag komma hem till matsäcken innan midnatt!

Vintrigt februari

En promenad i februari månad. Inga stora snömängder som kan vara andra år, men tillräckligt för att ljusa upp. Isarna på sjöarna är desto stabilare, det gäller bara att undvika in eller utloppen eller andra platser där det kanske är strömt.

Vintrig skogsbäck

De som följer min blogg har alldeles säkert lagt märke till att jag gillar gå på lite längre turer över dagen. Nu senast bestämde jag mig för att följa ett litet vattendrag och se vad jag hittade. Inte från bäckens källa, men en bra bit upp innan den hunnit växa till sig.

Det tog en stund att ta sig dit, solen hade nog börjat gå ner när jag avvek från grusvägen, in i skogen och vidare utmed skogsbäcken. Träden utmed bäcken var täckta av dimfrost, som bildas genom att fukten i dimmorna fryser på fast på trädens grenar. Allteftersom, efter att den lilla bäcken fått påfyllning från en tjärn och andra tillflöden, blir den bitvis mer som en stilla flytande å där räven gått på sidan om.

Allteftersom temperaturen sjönk tätnade dimbankarna. Men ovanför mig var det fortfarande stjärnklart, ibland syntes även vintergatans konturer som en stege upp över himlavalvet. Vackert! 🙂

Vintrigt Januari

Januari, och ytterligare en snöperiod, liksom ytterligare ett par små äventyr och strapatser i skogarna, likaså lite nya bilder. Nu senast promenerade jag i ett område jag varit i mycket tidigare, men det är alltid fascinerande att se hur landskapet ändras med årstiderna.

Vid en skogsbäcks början, eller nedanför utloppet från en sjö men inloppet till en bäverdamm, mötte jag två strömstarar som fiskade växtdelar att leta insekter i, såg det ut som. När temperaturen föll, bildades dimbankar lite här och där. Och skogsbäcken  började frysa allt mer. Ungefär som man själv kan känna ibland, att man inte kommer nånstans i livet, som att allt ”fryser”.

Allteftersom blir det ytterligare lite kyligare och lite ljusare igen när månen börjar ge sitt sken. Över Falkasjön syns även nyanser av ett norrsken. Avslutar vandringen med picknick uppe på Falkaberget. (innan promenad till busshållplatsen i Garphyttan). Satt på ryggsäcken som sittunderlag under konturerna av vintergatan på himlen. Vattnet i vattenflaskan hade väl en temperatur kring fryspunkten. Nästa gång ska jag försöka komma ihåg kaffetermos! Nyanser av norrsken och stjärnorna på himlen tänker jag som en personlig reflektion, som en hint om att det är i himlen man ska sätta sitt hopp, till Gud sin himmelske Fader när det känns som att livet går ”trögt” eller börja ”frysa”.

Trevlig helg!

Novembervintern

Här i Närke brukar det komma ett par kortare snöperioder, innan den längre och mer sammanhängande vinterperioden. Vintrarna är med andra ord ganska så nyckfulla. Under November var det en sådan ”förvinter” period med kyla, och åtminstone uppåt fem cm snö  och strålande väder. Perfekt för en långvandring! Studerade kartan lite snabbt och lade upp en ungefärlig rutt, med utgångspunkt från en lämplig busshållplats. Mycket grusvägar, där brukar det gå ganska fort att ta sig fram. Men även en del obanad terräng genom ett naturreservat, Trangärdet,  jag inte varit i tidigare.

Det blev en ganska lång vandring. Sol och blå himmel med snö som rasade från träden, solnedgång, mörkt och kallt, månsken och dimma, nyanser av ett svagt norrsken och dimmor. Vackert, och lite äventyrligt var det, hoppas få möjlighet att vandra där igen. Nedan är ett galleri med bilder som jag fotograferade. Klicka på en så blir bilden större och ett bildspel startas.