Tag Archives: Dimma

Kanothajk på Nittälven

I slutet på vandringen Bergslagsleden, etapp 2 såg jag att man kunde hyra kajak i Kopparberg och idén till en annan tur började ta form. Nittälven som rinner ut på andra sidan sjön har jag varit nyfiken på ett tag.

Efter några veckor var det dags att börja packa. Vad skulle jag ta med och vad skulle få plats. Kände mig resfebrigt halvdäckad av värmen! Ska man paddla kanot brukade det funka att packa i vandrarryggsäcken och häva i, men i en kajak, hm.  Packade ihop lite grejer, för att åtminstone få med något, i mer eller mindre vattentäta påsar i en bärkasse. En del påsar visade sig vara vattentäta och andra gick sönder, alltid spännande att testa sig fram. I en kylväska med frysklamp fick pastasallad sin plats. Nötter i en burk att mumsa på. Några flaskor vatten, samt resorb vätskeersättning är bra i värmen har jag lärt mig. Struntade i liggunderlaget och frukosten den glömde jag, men köpte med en påse gott och blandat på tåget för att kompensera upp. På turer över natten känns det lättare att bara ta med färdiglagatför mig istället för friluftsköket. Nu visade det sig även vara snustorrt i markerna, så ingen eld. Behövde inte frysa heller.

Efter lite resfeber kom jag iväg till slut. Kajaken hyrde jag hos Vöks Outdoor vid Djäkens badplats. Otroligt bra service.

På väg över ljusnaren mot älvens utlopp flög en fiskgjuse och patrullerade. Vid andra sidan sjön jagade mindre rovfåglar insekter. Systemkameran fick vänta tills sjövanan infunnit sig. Älvens första del innan utloppet, eller efter beroende på vilket håll man kommer från så klart, bestod av mycket mossar eller träsk blandat med lövskog, här verkade bävern trivas. Första strandhugget gjorde jag vid Nittbo, som även hade en häftig bro, vindskydd, utsikt mot en mosse mm. Fortsatte uppströms.

Efter en avstickare ner till Salbosjön genom ån Lilla Nitten och tillbaks hörs ett oväntat ljud. Över axeln skymtade en tuffande motorbåt svänga in i ån jag precis kommit ut. Det hade blivit spännande med ett möte i den mindre ån..

Fortsatte paddla uppströms. Tyst igen. Inte helt kompis med kajakens rodersystem, fällde upp det. Längre upp ändrade älven karaktär, till mer trolsk djungel. På en del sandbankar hade djur varit uppe och traskat.

Ännu längre upp kom även spår efter senaste blåsvädret. Precis att jag kom under.. Vid nästa hinder, var det förutom vindfället en minifors, såg det ut som just då. Vid en andra eller tredje titt hade det säkert varit buslätt att passera, men började känna mig trött och solen började gå ner. Bestämde mig för att vända tillbaks till vindskyddet Nittbo. Jag hade pannlampa ifall att det skulle bli mörkt.

Det gick snabbare att paddla nedströms. Mycket snabbare. En fågel flög över älven. En bäver dök med ett plask, råkade ju bara skramla lite med paddeln för att byta till  kameran. Typiskt. Svish så är jag helt plötsligt tillbaks vid Nittbo.

Käkade lite pastasallad och väntade på mörkret för att spana efter vintergatan, den borde ju synas så här ute i vildmarken. Hade glömt packa ner strumpor, men det funkade attt gå runt barfota. Ett par stjärnfall blixtrade, några satteliter gled förbi högt upp. Efter att ha fotat lite kröp jag ner i sovsäcken, knölade ihop vindjackan som kudde och sov en stund. Vaknade till en dimmig morgon över älven med ljud från smålom, tranor, kanadagäss, änder och andra djur som prasslade och lät.

Rullade ihop sovsäcken, packade och tog en klunk vatten till frukost. Fotade lite från vandringsleden som passerade, fick syn på ett par änder i dimman. Paddlade uppströms en bit för att spana efter fåglar och bävrar. Smålomens läten flyttades bara längre o längre bort. Hm. Gled nedströms istället utmed den spindelnätsförsedda älvkanten. Vidare i soluppgången. Bakom mig hade jag dimbågen som bildas när solen lyser in i stora dimmoln.

Gick iland på Prästön mitt i Ljusnaren och åt lite mer pastasallad. Njöt av sista semesterhelgen innan turen avslutades vid Djäkens Badplats. Det här var första gången jag paddlade kajak på några år, första gången själv. Vanlig kanot har jag paddlat desto mer i Hjälmaren tillexempel. Minns även en kanottur från Skäckerfjällen.

I Nittälven kändes det långsamt att paddla uppströms, för mig, men supersnabbt nedströms. Det kanske går snabbre när man fått in vanan, men om jag ska paddla fler gånger, vilket jag hoppas, får det bli några extra pass på gymmet innan, eller se om man kan bli utkörd och börja uppströms, en bit upp i vildmarken alltså. Det finns en del platser längre upp som verkar väldigt spännande att utforska.

I inlägget ovan är lite bilder men inte alla. I videoklippet nedan är ännu fler och även lite rörlig bild och smålomenns skriande läte i dimman.

 

 

Tidigt morgonljus på Knuthöjdsmossen

Ett galleri med foton från en fin morgon på Knuthöjdsmossen

Efter åskregn

Efter ett rejält åskväder tog jag en runda i Markaskogens naturreservat och fotograferade lite. Ett nyfiket rådjur, massor av mygg och stämningsfull dimma.

September, början på hösten

Häromveckan tog jag en tur till en promenadslinga som kallas Göljestigen, en markerad stig utmed bäcken som går under namnet Göljebäcken. En fridull stig att gå med det porlande ljudet från bäcken intill.

Jag utgick från busshållplatsen i Ånnaboda. Avslutade med en promenad över Storstenshöjden innan bussen hem från Garphyttan. Höjden låg täckt av dimma inför det stundande höstregnet.

Dimmig sommarmorgon

Ett par foton från en cykeltur över Närkeslätten till Öbykulle och kvismaren. Bitvis ganska så dimmigt, och när solen sken igenom, otroligt vackert. Och rofyllt på morgonkvisten. Ungefär som att det är då man ska vara ute och fara runt, men det orkar man ju inte varje dag.

Vintrig skogsbäck

De som följer min blogg har alldeles säkert lagt märke till att jag gillar gå på lite längre turer över dagen. Nu senast bestämde jag mig för att följa ett litet vattendrag och se vad jag hittade. Inte från bäckens källa, men en bra bit upp innan den hunnit växa till sig.

Det tog en stund att ta sig dit, solen hade nog börjat gå ner när jag avvek från grusvägen, in i skogen och vidare utmed skogsbäcken. Träden utmed bäcken var täckta av dimfrost, som bildas genom att fukten i dimmorna fryser på fast på trädens grenar. Allteftersom, efter att den lilla bäcken fått påfyllning från en tjärn och andra tillflöden, blir den bitvis mer som en stilla flytande å där räven gått på sidan om.

Allteftersom temperaturen sjönk tätnade dimbankarna. Men ovanför mig var det fortfarande stjärnklart, ibland syntes även vintergatans konturer som en stege upp över himlavalvet. Vackert! 🙂

Vintrigt Januari

Januari, och ytterligare en snöperiod, liksom ytterligare ett par små äventyr och strapatser i skogarna, likaså lite nya bilder. Nu senast promenerade jag i ett område jag varit i mycket tidigare, men det är alltid fascinerande att se hur landskapet ändras med årstiderna.

Vid en skogsbäcks början, eller nedanför utloppet från en sjö men inloppet till en bäverdamm, mötte jag två strömstarar som fiskade växtdelar att leta insekter i, såg det ut som. När temperaturen föll, bildades dimbankar lite här och där. Och skogsbäcken  började frysa allt mer. Ungefär som man själv kan känna ibland, att man inte kommer nånstans i livet, som att allt “fryser”.

Allteftersom blir det ytterligare lite kyligare och lite ljusare igen när månen börjar ge sitt sken. Över Falkasjön syns även nyanser av ett norrsken. Avslutar vandringen med picknick uppe på Falkaberget. (innan promenad till busshållplatsen i Garphyttan). Satt på ryggsäcken som sittunderlag under konturerna av vintergatan på himlen. Vattnet i vattenflaskan hade väl en temperatur kring fryspunkten. Nästa gång ska jag försöka komma ihåg kaffetermos! Nyanser av norrsken och stjärnorna på himlen tänker jag som en personlig reflektion, som en hint om att det är i himlen man ska sätta sitt hopp, till Gud sin himmelske Fader när det känns som att livet går “trögt” eller börja “frysa”.

Trevlig helg!

Novembervintern

Här i Närke brukar det komma ett par kortare snöperioder, innan den längre och mer sammanhängande vinterperioden. Vintrarna är med andra ord ganska så nyckfulla. Under November var det en sådan “förvinter” period med kyla, och åtminstone uppåt fem cm snö  och strålande väder. Perfekt för en långvandring! Studerade kartan lite snabbt och lade upp en ungefärlig rutt, med utgångspunkt från en lämplig busshållplats. Mycket grusvägar, där brukar det gå ganska fort att ta sig fram. Men även en del obanad terräng genom ett naturreservat, Trangärdet,  jag inte varit i tidigare.

Det blev en ganska lång vandring. Sol och blå himmel med snö som rasade från träden, solnedgång, mörkt och kallt, månsken och dimma, nyanser av ett svagt norrsken och dimmor. Vackert, och lite äventyrligt var det, hoppas få möjlighet att vandra där igen. Nedan är ett galleri med bilder som jag fotograferade. Klicka på en så blir bilden större och ett bildspel startas.