Dunderklintarna

Häromdagen gjorde jag en hajk upp till ett naturreservat, Dunderklintarna. Skogen har enligt uppgift fått stå orörd i över hundra år nu. Promenerade dit med utgångspunkt från Garphyttan. Solsken och blommande ljung utmed vägen. Växlade även ett par ord med en MTB cyklist, trevligt, för annars brukar jag inte möta så många andra när jag är ute själv.

Under natten blir det stjärnklart, några av de så kallade perseidernas stjärnfall syns blixtra över sjön.

Går upp ungefär samtidigt som solen börjar nå upp. Det dröjer dock inte länge innan den skyms bakom tjocka dimmoln. Men det är ju ändå rätt mysigt att äta frukost intill dimhöljda sjöar och skogar!

Efter frukost går jag lite i den närliggande skogen, och en sväng genom Garphyttans Nationalpark innan promenaden fortsätter till Garphyttan för att ta bussen sista biten hem . Vet inte hur lång promenad det blev, men kändes rätt lagom i alla fall 🙂

Dimmig sommarmorgon

Ett par foton från en cykeltur över Närkeslätten till Öbykulle och kvismaren. Bitvis ganska så dimmigt, och när solen sken igenom, otroligt vackert. Och rofyllt på morgonkvisten. Ungefär som att det är då man ska vara ute och fara runt, men det orkar man ju inte varje dag.

Fjälltur juli 2016 del 1

För omväxlingens skull tänkte jag visa lite bilder o skriva lite om en semester, en semester i form av en fjälltur jag gjorde för snart ett år sedan i Jämtland.

Korna badar fötter i Indalsälven

 

 

Tog tåget till Undersåker, och siktade på att slå läger vid eller nära toppen på Välliste. Värmen värmde, och  korna badade i Indalsälven,  fötterna i alla fall.

 

 

På andra sidan älven, och en bit på vägen innan nästa dalgång ser jag målet, välliste. Anar att det kan komma lite regn på molnen längre bort. Möter en älg i ett skogsbryn, utmed en del bäckar ligger lite gamla bäverspår, men inga färska.

På högre höjd tätnar molnen, mellan träden skymtar en och annan regnbåge. I fjällskogens bäckar är det fortfarande lågt vatten, bäckar som skulle visa sig få ett högre och högre flöde allteftersom..

Slår läger strax ovanför trädgränsen på Välliste på en hyfsat plan och vindskyddad plats i sluttningen. Minns jag rätt startade regnet strax efter att tältet var uppsatt.. Nedan är ett par bilder från nära lägerplatsen:

Fortsättning följer.

Försommrig maj vandring på bergslagsleden

Mitten på maj. Trädens löv har eller börjar slå ut helt, det känns som att sommaren närmar sig. Bestämmer mig för att göra en liten vandring, när helgen bjuder på fint väder. Tar bussen upp till Garphyttan och börjar gå mot Rusakulan. Passerar bla Skvaleberget med sitt Idegrans bestånd. Minns dock inte om jag såg några idegranar. Men fint var det där hur som helst!
Kommer fram till Ullaviklint mellan solens nedgång och månens uppgång. Bestämmer mig för att slå läger på höjden där, istället för att fortsätta genom mörkret. Är själv i den gamla fornborgen, sånär som på en nattskärra som nyfiket kommer och spanar in mig.

Efter att ha sovit ett par timmar, fortsatte jag vidare mot Norra Trolldalen med sin lummiga ravin. Nyfiken som jag är, tog jag en avstickare över Skrikarboda också, för att se mig om lite extra. I närheten ligger Kvarnsjön med en liten skvaltkvarn, som troligen hört till skrikarboda, utmed vägen tillbaks till Rusakulan. Därefter fortsatte jag vidare på Bergslagsleden till Mogetorp. I väntan på bussen hem avslutade jag vandringen med en TipTop glass i värmen vid Mogetorps värdshus.

Det blev en fin vandring. kanske lite längre än vad jag brukar gå, men på stigar och vägar går det ju ganska snabbt att ta sig fram. Fick både mersmak för att gå fler hela etapper av Bergslagsleden, träningsvärk liksom fina minnen. Mötte några andra utmed leden, så det var trevligt. Skriver inte så mycket mer om promenaden, men bilderna i gallerierna ovan kanske berättar ytterligare.

Vårens vintriga bakslag

Våren kom, blommor i olika färger växte upp. Lagom till påsk även en snöstorm som förvandlade landskapet i Närke till vinter. Själv låg jag sjuk just när det snöade som allra mest, men ett par dagar senare kom jag upp till Ånnaboda för att promenera en sväng i området runt Falkasjön och ned till sista bussen hem från Garphyttan. Väldigt mysigt med lite snö, i terrängen låg det mellan 3-5 cm, i gläntor där det blåst ihop 15-20 cm ca. Där växte även tuvullen upp som raketer genom snötäcket. Blev en riktigt härlig liten vandring, det snöade till och med på mig.

Ett litet bildgalleri från denna promenad. Klicka på en bild om du vill se större, då blir det som ett bildspel.

Utflykt till Sälvens Naturreservat

Häromdagen gjorde jag en utflykt till Sälvens Naturreservat. Väderprognosen visade på helklart, men i verkligheten bjöd vädret på en del moln, regnskurar och vind. Ganska så uppfriskande väder, som även bidrog till att skymningen kom snabbare, kändes det som. Eller så var det det att tiden gick fort. Förutom själva naturreservatet kan man följa en spännande slingrande stig utmed Svartån från vindskyddet och en bit uppåt. Utmed ån kan man spana efter djur och fåglar, eller bara njuta.

Här är ett par av mina foton från denna lilla tur:

Bland vårblommor och utsikter April 2017

Nu känns det som att våren i Närke kommit på riktigt! Växter i olika färger poppar upp i takt med att solen värmer. Häromdagen gav jag mig ut på en riktig vårvandring. Tog bussen till Klockhammar och startade vandringen där med Garphyttan som mål.

Första delmålet var den klassiska utsikten från Ullaviklint. Alltid fint där. Efter att ha beundrat utsikten och hejat på ett par andra personer fortsatte jag vidare mot Tomasboda och Kilsbergsstugan.

Mellan Ullaviklint och Tomasboda går det att gå småstigar. Stigar som är så små att de rätt som det är verkar försvinna bland ljung och ris. Därför kan det vara bra att ha med sig en karta att orientera sig med här. Skarboma och Björnbo hittade jag inte denna gång, är det någon som vet vad som  finns där?

Efter att ha fikat – menade druckit vatten, för matsäcken blev visst kvar hemma fortsatte jag utmed Bergslagsleden mot Ånnaboda. Strax efter Dammsjön kan man göra avstickare mot Trollgrytan och/eller Vargkitteln vilket jag gjorde. Något jag inte gjorde var att gå över den högsta punkten vid Tomasboda eller avslutade med att gå över Storstenshöjden. Det började nämligen kurra i magen och så ville jag komma hem till matsäcken innan midnatt!

Bild

Vintrig bäck under vintergata

Det blev ännu en februarivandring för mig. Nu med lite djupare snötäcke och en mer uppklarnad himmel.
Skymningen kommer fortfarande tidigt. Likaså mörkret efter skymningen. Så även den lägre temperaturen efter att mörkret infunnit sig. Likaså blir det svårare att se vart man sätter fötterna. Man måste vara försiktigare för att inte råka snubbla. Men samtidigt allteftersom mörkret tilltar börjar stjärnorna lysa på himlen. Stjärnornas reflekterar sig i snön, så pass att jag kan se vart jag sätter fötterna utan att behöva sätta på pannlampan, bara jag koncentrerar mig. Tittar nordväst-norrut och får syn på en stjärnsamling,  som ibland verkar gå som en båge över hela himlavalvet. Som ett Guds fingeravtryck från när världen skapades. Känner mig lugnare, tryggare, ju närmre Gud jag kommer.