Vintrig bäck under vintergata

Det blev ännu en februarivandring för mig. Nu med lite djupare snötäcke och en mer uppklarnad himmel.
Skymningen kommer fortfarande tidigt. Likaså mörkret efter skymningen. Så även den lägre temperaturen efter att mörkret infunnit sig. Likaså blir det svårare att se vart man sätter fötterna. Man måste vara försiktigare för att inte råka snubbla. Men samtidigt allteftersom mörkret tilltar börjar stjärnorna lysa på himlen. Stjärnornas reflekterar sig i snön, så pass att jag kan se vart jag sätter fötterna utan att behöva sätta på pannlampan, bara jag koncentrerar mig. Tittar nordväst-norrut och får syn på en stjärnsamling,  som ibland verkar gå som en båge över hela himlavalvet. Som ett Guds fingeravtryck från när världen skapades. Känner mig lugnare, tryggare, ju närmre Gud jag kommer.